Utifrån den rådande situation som vi befinner oss i
när det kommer till hur snabbt världen har förändrats med tanke på den terror
som drabbat både Sverige, men även andra europeiska länder, fastnade jag för funderingar
kring ras, etnicitet och hat.
Enligt Lgr (2011, s. 12) har vi som lärare i uppdrag
att utveckla värderingar som aktivt och medvetet ska styra våra elever, att
respektera våra medmänniskors lika värde och ta avstånd från kränkningar och
förtryck. Frågan är hur våra generationer innan ha lyckats med detta uppdrag?
Inte för att dra alla över en och samma kam, men efter
att ha läst Normkritiska perspektiv
(2012, s. 39) kan jag redan här se hur djupt rotad åsikterna ”vi och de” är när
vi talar om olika nationaliteter. Författaren lyfter här några aspekter till
varför vi vuxna svenskar inte bjuder in och accepterar människor med en
utländsk bakgrund. Vi öppnar inte vårt samhälle för de som inte är ”typiskt
svenska” genom att erbjuda dem jobb, ändå vill vi att de ska bidra till
inkomsterna i vårt land. Hur går detta ihop? Att få medlemskap verkar nästan
helt omöjligt och vi sätter in dessa människor i fack efter ras och etnicitet,
inte efter kunskap och förmåga. Det är tragiskt att se att vi som ändå har det
så pass bra i vårt land, inte ens kan dela med oss av det goda, trots att vi
lever i överflöd. Hur kan vi då kräva att barnen ska förstå demokratiska
värderingar?
Vidare säger Lgr (2011, s. 7) att skolan ska bidra
till demokratiska värden och att ingen ska utsättas för diskriminering utefter
sin etniska tillhörighet. Spontant känns det som vi har misslyckats här, eller
vad hjälper det om vi gör det, men ingen annan?
Självklart finns det många som är godhjärtade och
öppna för invandring, men jag känner ändå att majoriteten av befolkningen har
negativa åsikter till flyktingströmmarna som har kommit in. Vi kanske anser att
dessa invandrare kommer för att ”ta över” vårt samhälle, vårt Sverige och att
de bara kommer för att utnyttja vårt system och ”våra” tillgångar. Visst kan
det vara så för vissa, men säkert inte för alla. Att vi sedan skulle bli
drabbade av terror och det av en utländsk medborgare, stärker detta ”hat” som i
sin tur ger avtryck hos barnen som kommer att bli våra elever. Vad ska eleverna
tro? Vilka ska de lyssna på? Läraren eller mamma och pappa?
I Levd
demokrati? Fastnade jag därför för frågeställningen Vad förutsätter demokratisering? (2012, ss. 42-43) och vad svaret
på den frågan kan vara? En ung kille reflekterade över detta. Han kunde känna av, att vi strävar efter att tänka
i demokratiska banor i skolan, men att det var svårt att förverkliga det, genom
att vi omedvetet visar något annat. Det finns en skillnad mellan att vara
offentlig och privat, genom att skolan och hemmet är två olika livssituationer som
är åtskilda. Frågan är hur vi ska kunna förena dessa värderingar till en hel
och hur vi som lärare ska kunna styra eleven från familjens värderingar om det
behövs? Samt ska vi göra det?
Mycket intressant inlägg och jag håller med dig. När jag läste det du skrivit kom jag att tänka på ett inslag jag har sett på internet. Jag delar med mig av länken till det eftersom jag tycker att det är tänkvärt det hon säger.
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=n2hDOkxTvy8
På din fråga om hur generationer tidigare har lyckats med detta uppdrag så blir min tanke att när jag växte upp på 70-talet så fanns det inte så många invandrare och inget vi direkt diskuterade om i skolan mer än att de kom hit för att de flydde från förtryck och krig. Sedan var det ändå många som även då var emot invandrare.
Precis som du skriver så delar vi in alla människor i olika fack och många blir inte välkomnade in i samhället. Tragiskt tycker jag eftersom vi faktiskt har ett fint och bra land och egentligen har stora möjligheter till att hjälpa människor som har det svårt. Var har det gått fel från början funderar jag på. Jag tycker det är fruktansvärt så mycket hat man hör från många ställen i samhället och ännu värre verkar det bli. Jag anser att vi absolut behöver arbeta mycket med detta i skolan, men självklart är det svårt när många blir matade med hat mot andra människor hemifrån.
Instämmer med dig Camilla! Jag tycker det är jättesvårt att försöka ta till sig av hur dessa människor har det. Många av oss vet nog inte hur bra vi har det och vi uppskattar inte det vi har förrän det är borta, tyvärr. Jag kollade på ditt Youtube klipp och hon har ju helt rätt i att vi måste lära bort hatet. Tragiskt att det ska vara så djupt rotat i vissa. Tyvärr är jag lite tveksam till att detta kommer att genomföras inom rimlig tid. Tänk bara på hur segt det har gått med jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur svårt är det att ge lika lön? Det är ju bara att göra det! Jag blir lika upprörd varje gång jag ser det. Jag syftar dels på skillnaden mellan Petter och Matilda i boken Normkritiska Perspektiv s. 34, där Petter har högre lön bara för att han är man. Hur kan det vara så svårt att ta tag i det för arbetsgivare? Till och med kvinnliga arbetsgivare ger kvinnorna lägre lön.
RaderaDet är ett väldigt intressant och aktuellt ämne som du har tagit upp. Tror att detta har ökat och blivit så infekterat bland annat på grund av alla sociala medier som finns, men det finns naturligtvis andra orsaker också. Många elever i de lägre åldrarna har kanske inte tillgång till sociala medier, men de vuxna har det och på så sätt påverkas barnen. Det kanske pratas om det hemma eller någon kompis har hört det hemifrån och så det sprids vidare. Barnen tror säkert att det är sant om det kommer från någon av sina föräldrar eller närstående. Det är så lätt att dela något man läst och tyckt är fel och orättvist, utan att vara källkritisk. Speciellt om det gynnar ens åsikter. Vi behöver aktivt undervisa om demokrati och källkritik och även diskutera om det. Se saker och situationer ur olika synvinklar. Det står att ”främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser” (2016, s.7). Jag har hört många gånger när barn ”tycker och tänker” att det är åsikter som kommer från en vuxen, för barn har inte vanligtvis det språkbruket. Vi kan nog inte styra familjens värderingar, men vi kan ge eleven/barnet verktyg att själv skapa en uppfattning. Vad står demokrati för, varför behöver vi vara källkritiska? De står i kursplanen att eleverna ska ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att ” söka information om samhället från medier, internet och andra källor och värdera deras relevans och trovärdighet”(2016, s.215-216).
SvaraRaderaEtt aktuellt ämne i allra högsta grad och jag tror att det är något som alltid kommer att vara ett ämne som behöver diskuteras ofta. Samhället behöver bli mer förståeligt över allas olikheter och vi alla behöver få mer förståelse över varandra.Ett svårt uppdrag som vi lärare har om vi inte tillsammans med elevernas föräldrar arbetar mot samma mål. Man kan ju inte lika gärna sätta föräldrarna i skolbänken för att undervisa dem i hur vi bör vara mot varandra.
SvaraRaderaDäremot så har jag varit på föräldramöte med en av mina egna barn och där fick vi en liten kort föreläsning kring hur vi som föräldrar kan agera kring våra barns användande av sociala medier. Oftast pratar man med sina barn om hur dagen har varit i skolan. Däremot så behöver man också fråga dem hur dagen har varit på nätet? Detta kanske är något som man kan samtala med föräldrarna om vid något föräldramöte, man bör också ta upp med föräldrarna om att man ska vara källkritisk. De yngre eleverna har svårt för att vara källkritiska (även vuxna kan ha det) och barnen snappar upp saker väldigt fort och tror på det. Man behöver också påminna föräldrarna om att vara försiktiga med vad de säger och har för åsikter hemma eftersom barnen tar efter som vi vuxna tänker och gör.
Hej Sara!
SvaraRaderaDet var jätte intressant att läsa ditt inlägg och även de kommentarer du fått. Jag fastnade vid det de frågor du ställde "Vad ska eleverna tro? Vilka ska de lyssna på? Läraren eller mamma och pappa?". Anledningen till detta är att jag under min VFU sett hur föräldrarnas åsikter kan speglas i barnens handlingar även om det strider mot vad barnen egentligen känner. Jag vet att jag berättade för några under en närträff vi hade att en elev under min första VFU som skrev SD på handen och gick och visade detta för en klasskamrat från Somalia. Eleven förklarade vad det stod för samt att SD vill minska invandringen. Detta var i en årskurs etta. Den här eleven kallade även sin klasskamrat för olika saker, bland annat brunis, som gjorde klasskamraten väldigt ledsen. Men emellan dessa händelser kom de här två eleverna jätte bra överens och hade väldigt roligt tillsammans. När jag nu kom tillbaka till samma klass gick de i årskurs tre och det här beteendet satt fortfarande i bara att nu användes svordomar och n-ordet istället. Vad jag vill säga med detta är att jag märkte hur stort inflytande då åsikter som finns i hemmen har.
Du avslutar ditt inlägg med att fråga hur vi som lärare ska kunna styra eleven från familjens värderingar om det behövs? och om vi ska göra det? Här blir mitt svar ja, i vissa fall ska vi det. Vi har ett värdegrundsuppdrag. I styrdokumenten står tydligt vad vi ska jobba för så det är något som hör ihop med vår yrkesroll. Självklart kan detta vara svårt och skapa motsättningar. Jag såg tillexempel hur kluven den elev jag beskrev ovan var i sina tankar och känslor. Det jag tror är jätte viktigt här är att från början aktivt arbeta utifrån värdegrunden och försöka få med det som ett naturligt inslag i delar av undervisningen.
Oj vilka intressanta inlägg/kommentarer i ett så "hett" ämne. Det är en svår fråga just angående vad eleverna ska tro och hur de ska ställa sig till detta. Som du skriver Therese så har vi liknande inslag i min dotters förskoleklass, där en pojke har varit på den enda eleven i klassen med utländsk bakgrund och kallat honom för saker som han måste ha hört någonstans, förmodligen hemifrån och som har med hans hudfärg och bakgrund att göra. Det här har ju gjort att min dotter, och säkert många med henne, kommit hem och frågat vad dessa ord betyder och med det lärt sig nya ord men som man hoppas att de flesta är kloka nog att radera ur minnet! Jag vet att den här skolan jobbar mycket med värdegrundsarbete men som ni säger, vad gör det om vissa elever får höra motsatsen hemma sen och vi är tillbaka till frågan om vem eleven ska tro på? Jag tror att det saknas förståelse för de människor som tvingas fly och tror att hela samhället behöver jobba med att se olika perspektiv i den här frågan och inte dra alla över samma kam som du säger Sara, att vi delar in oss i vi och dom andra. Problemet här tror jag alltså inte ligger på skolan och skolans sätt att förmedla och jobba med värdegrunden, utan det ligger på de som väljer att inte acceptera alla människors olikheter. Kanske kan det vara på grund av det som Camilla Melker är inne på, att tidigare så va inte invandringen lika stor som den är idag och det är just därför som många av dagens skolbarn har föräldrar och även mor- och farföräldrar som inte riktigt har accepterat hur samhället utvecklats till ett mer mångkulturellt samhälle. Så hur vänder vi det här?
SvaraRaderaNär jag läste ditt inlägg och den avslutande frågan "Så hur vänder vi detta?" kom jag att tänka på min sons lärare som är väldigt tydlig med att markera att han inte accepterar någon form av rasism eller främlingsfientlighet i skolan. Läraren lyfte detta då klassen (en åk 6) hade öppet hus i skolan. Han nämnde att de åsikter föräldrarna har när de sitter hemma i sina hus kan han inte påverka men att han inte, under några omständigheter, accepterar att elever tar med sig (och kanske framförallt uttrycker) dessa värderingar till skolan. Därefter lyfte han de värderingar skolan ska arbeta utifrån, alltså värdegrunden. Hur mycket detta hjälpte vet jag inte, men jag tycker ändå att det var ett bra tillfälle att lyfta frågan eftersom både föräldrar och elever var närvarande. Efter att läraren inlett med detta hade alla elever fått förbereda redovisningar om de länder de hade rötter i. De fick berätta om mat, kultur, hur den politiska situationen ser ut i landet, några ord och vad de betyder etc. Detta för att visa på hur många länder vi i Sverige faktiskt härstammar ifrån. Några elever i klassen som var relativt nyanlända berättade om Syrien och utöver mat, kultur osv. berättade de om situationen i landet, hur de hade haft det förr och varför de tvingats fly till Sverige. Lärarens förhoppning var att detta upplägg skulle skapa större förståelse hos både klasskamrater och föräldrar och vara ett sätt att vända situationen som rått i klasserna där vissa elever utsatt sina klasskamrater för bland annat rasistiska glåpord. Jag har ingen aning om huruvida detta har hjälpt, men kanske blir föräldrarna försiktigare med hur de uttrycker sig inför sina barnen om de vet att barnen tar med sig detta till skolan, och kanske ledde barnens redovisningar till en aha-upplevelse hos någon förälder. En sak som i alla fall är säker är att JAG var både imponerad och tagen av barnens redovisningar.
RaderaVad många intressanta ideer och tankar ni har. Jag tycker om förslaget som Camilla Graaf tar upp angående hur vi pratar med vår barn efter skolan. Det är viktigt att prata om hur det varit på de sociala medierna. Det är ofta saker händer där istället för i "verkliga" skolan. Många av er tar upp hur de sociala medierna påverkar människors åsikter och hur information sprids där. Jag anser att vi som lärare har stor roll i att lära eleverna att vara källkritiska. Det är något som är med i vårt uppdrag. Men det är inte bara de sociala medierna eleverna måste lära sig att vara källkritiska, det gäller även våra dagstidningar som är olika politiskt lagda och kan då vända och vrida på sanningen. Det är viktigt att visa eleverna vad som faktiskt är den rätta sanningen, vilket faktiskt kan vara svårt att ta reda på ibland.
SvaraRaderaNi tar upp diskussionen kring hur den äldre generationen ställer sig till invandring och att det är vi den yngre generationen som är mer fientliga. Detta är någon som jag faktiskt inte håller riktigt med om.. Många yngre är fientliga men vi har en stor skara av fantastiska ungdomar och medelålders personer som gör allt för att ta emot nyanlända. Visst finns det alltid några som inte gör det men av många äldre som jag hört prata om invandringen är väldigt negativa. Det är många av de äldre som anser att vår tradition och kultur försvinner.. Eller har alla erfarenhet av att de flesta äldre är mottagande?
Jag håller faktiskt med dig Julia, angående den äldre generationen. Jag upplever också många äldre som negativa och trångsynta. De pratar om tradition och kultur och att bevara detta. Jag upplever många yngre som mer öppna i denna fråga. Camilla tog upp att det inte fanns så många invandrare på 70-talet och jag tycker detta hör ihop i vissa fall. Många äldre som pratar om detta ämne tar just upp skillnaden från förr till nu. Nu gäller inte detta alla, precis som Julia skrev. Det känns dock som att vissa av dem upplever att saker försvinner och förändras.
RaderaFrågan om hur vi kan styra eleven från familjens värderingar är svår. Vi har ett uppdrag i skolan att fostra till bra medborgare. Samtidigt så formas barnen från sina familjer och hem. Det är tyvärr inget vi kan ändra på. Däremot så finns det barn som man märker inte håller på familjens värderingar. Detta kan visa sig på olika sätt. Theres tog upp ett bra exempel på detta.
Hej! Verkligen intressanta frågeställningar Sara. Det är ett mycket komplext område du tar upp som är känsligt för väldigt många men ack så viktigt för oss alla! Jag har också många funderingar kring det sista du skriver angående hur man som lärare skall agera när elever uttrycker starka värderingar som antas kommer ifrån hemmet. Jag tolkar Lgr11 som tvetydig och svår att använda i dessa situationer. I läroplanens värdegrund och uppdrag står det dels att "Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram." och att "Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen." samtidigt som det står att "Ingen ska
SvaraRaderai skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell lägg ning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.". Jag tolkar detta som att läraren måste låta varje elev komma till tals även om hen vet att något "icke-värdegrundsenligt" kommer till att uttryckas. Därefter måste läraren på ett smidigt sätt rädda upp situationen genom att visa på hur detta strider mot värdegrunden och hur eleven "borde tänka om". Strider inte läraren mot skolans uppgift "att låta varje enskild elev finna sin unika egenart" då? Om eleven känner sig kränkt strider läraren mot att ingen i skolan skall utsättas för kränkande behandling och att skolan ska gestalta och förmedla "Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet.". Samtidigt som läraren likväl bryter mot dessa delar av Lgr11 om hen inte gör någonting alls. Hur skall läraren göra egentligen? Målet är i vart fall en accepterande klassrumsmiljö där alla åsikter är välkomna och eleverna har värden som går hand i hand med läroplanens. Så länge det finns ett tydligt mål tenderar människan att nå det, one way or another, hoppas det blir så i detta fallet också :-)
Vilket intressant inlägg du gjort! Det var mycket spännande att läsa ditt inlägg och alla kommentarer som du fått. Det som du tar upp är, som många redan nämnt, ett högaktuellt ämne som jag anser är mycket viktigt att diskutera!
SvaraRaderaJag tycker precis som du att det var intressant att läsa Elmeroths kapitel i ”Normkritiska perspektiv” (2012). För visst är det så att just det här ”vi och dom andra” används väldigt ofta. Jag tror att det kanske inte alltid är medvetet utan ”det bara blir”. Det är egentligen hemskt att man ska dela in människor i olika fack. Jag har samma fundering som Camilla skrev i den första kommentaren, var är det egentligen det har gått fel? För på något vis tror jag att det någonstans finns brister. Är det media som går ut på fel vis eller vad är det som skapat denna indelning av ”vi och dom”? Personligen anser jag media påverkar väldigt mycket, men det är också som flera redan diskuterat föräldrarnas inställning och hur de uttalar sig kring ämnet som bidrar. Som lärare kan vi inte påverka hur familjer tänker och tycker men vi kan i skolan ge eleverna möjlighet att blida sin egen uppfattning. Jag tror det är mycket viktigt att man kontinuerligt arbetar med värdegrunden och alla människors lika värde. Jag anser också att det är mycket viktigt att vi lärare tänker på hur vi pratar, att vi inte delar människor i ”vi och dom” utan pekar på att vi alla är människor med lika värde.
Jätteintressant inlägg med tillhörande kommentarer! Som ni andra säger är ett högst relevant ämne som är svårt att veta helt hur man ska hantera. Jag håller helt med dig Michaela om att media spelar stor roll i denna "vi och dem" uppdelningen. Tänk hur mycket vi läser i tidningarna som det skulle kunna stå svensk medborgare gjorde si och så. Men det nämns ju inte av någon anledning. När det är en person med utländsk bakgrund så står det mer än tydligt. Jag tycker man kan berätta för eleverna att det finns människor som gör dumma saker, men att det inte spelar någon roll vilket ursprung personen har eftersom det är irrelevant. Vi alla är människor.
SvaraRaderaEnligt Ann- Christin Torpsten (2012, s. 77) så visar en studie att elever uppfattar att vit svenskhet och att tala ren svenska är en norm i skolan. Av erfarenheter från VFU så tycker jag att unga barn är väldigt öppna och accepterande av olikheter. Men så har jag också varit på en mångkulturell skola som lyckats bryta just den normen. Däremot så har jag hört andra i kommunen säga att "den där skolan går det bara invandrare i, där vill inte jag ha mitt barn". Och hör tidigt barnet sina föräldrar säga så, är det inte konstigt man växer upp och tror på "vi och dem".
Ja, barn påverkas av det föräldrarna säger och därför blir lärarnas arbete med att lära ut värderingar svårare. Föräldrarnas idéer och tankar gör helt enkelt större intryck på eleverna än vad läraren i skolan säger. Men också att det ord som en gång har fastnad i elevernas huvud är svårt att sedan ändra på. Det är ett viktigt ämne som är bra att diskutera mycket i skolan om. Människan i grunden är rädd för det okända och försöker skydda sig genom att attackera eller avisa på olika sätt. Och det gör dem även om det inte är farligt för människan tror att det kan vara farligt. Därför är det viktigt att vi lärare förklarar värderingarna och lär eleverna om dem.
SvaraRaderaHej, mycket intressant fråga!
SvaraRaderaFlyktingkrisen är en utav de största vi sett och under år 2015 sökte mer människor asyl i Sverige än någonsin tidigare. Enligt migrationsverket sökte 163 000 människor asyl i Sverige under år 2015. Av dessa 163 000 var 35 400 (cirka 21%) ensamkommande barn (https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2016/2016-01-01-Nastan-163-000-manniskor-sokte-asyl-i-Sverige-2015.html).
Det är klart att barnen uppmärksammat något gällande detta. Många utav dem har säkert hört föräldrar, släktingar eller andra vuxna prata om det. För att inte tala om det som rapporterades via media i tidningar, TV och radio. Men en del barn kan ha märk det genom en ökning av elever i klassen i skolan. Jag har själv träffat barn i skolan som kom till Sverige under 2015. Tyvärr har jag också stött på elever som yttrat fientligheter och ord som de oftast i samtalen med eleven inte förstår innebörden av.
Det är svårt att undervisa i normkritik kom vi i Karlskoga fram till under våran senaste diskussion. Det är framförallt svårt att prata om det som inte är normen. Man tenderar att analysera andra normer med sin egen norm som referensram. Men som Lotta Björkman i UR klippet och klippet från Diskrimineringsombudsmanen pekar på är det ju otroligt viktigt att bli medveten om sina egna normer och att kunna se hur de influerar hur man tolkar världen och andra människor.
Vad som sker i hemmet och hur människor pratar runt sitt eget köksbord är inget vi i realtid kan påverka. Vad vi däremot kan göra är att utrusta eleverna med verktyg som gör att de kan granska, ifrågasätta, problematisera, ta den andres perspektiv och förstå hur normer och värderingar påverkar oss. Vårt uppdrag är att medverka till att eleverna utvecklar solidaritet och ansvar i verksamheten men också med andra människor.
Vi ska arbeta mot att eleverna utvecklar förmågan att respektera andra människor och "ta avstånd från att andra människor utsätts för förtryck och kränkande behandling [...] och hjälpa andra människor" (Skolverket, 2016, s.11-12).
Blev inspirerad av en av en av artiklarna från skolverket. Den handlade om sokratiska samtal. Även videon som låg uppe för v. 18. Jag tänker att det kan vara ett sätt att arbeta med normen. De regler som finns vid sokratiska samtal gör att man kan analysera svåra frågor, vrida och vända på dem och utelämna vad som egentligen är "rätt" eller "fel".
/Mathilda Wirback (Kga LC)
Ville också tipsa om att läsa dessa texter från Skolverket:
SvaraRaderahttps://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/att-hantera-problem/framlingsfientlighet-och-rasism/rasism-i-vardagen/scenarier/mod-att-ta-upp-fragan-1.226181
https://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/att-hantera-problem/framlingsfientlighet-och-rasism/rasism-i-vardagen/scenarier/skillnaden-mellan-rasism-och-kritik-mot-invandring-1.226168
Sara Thell Andreasson
SvaraRaderaEfter att ha läst era inlägg under veckan känns det svårt att komplettera med något nytt som bidrar till det som ni redan har nämnt. Dock måste jag bara få säga att ni har alla tillfört inlägget med många tänkvärda och djupa åsikter och resonemang. Det känns skönt att se att ni kan visa att det finns lärare som vågar stå på sig mot föräldrar och göra sitt jobb, annars tror jag att många lärare väljer att undvika den fighten om det är möjligt för att bevara den goda kontakten med elevernas föräldrar. Trots många bra inslag i diskussion, måste jag bara få nämna att ditt ena inlägg Therese gällande en elev i årskurs 1, som visade upp ett SD märke för en mörkhyad i sin klass riktigt skar i hjärtat. Inte bara för att handlingen var elak, utan mest för att eleven inte förstår vad hen bidrar till och orsakar.
Detta med en norm är ett intressant ämne, mest för att det finns där utan att någon har varken skrivit eller uttalat den. Jag har en gång hört av min lärare att; "norm är inget vi föds med, ändå så kan vi det innan vi själva vet när det kom till oss". Detta tycker jag säger en hel del om vad vi även kan läsa om i Normkritiska perspektiv (2012, s. 125). Här belyser boken att vi utifrån det normkritiska perspektivet planerar arbetet mot diskriminering. Det som är intressant är att vi tänker att vi måste förhindra diskriminering, medan frågan är vad som krävs för att ändra normen?
Mycket intressant inlägg om etnicitet, normkritik och demokrati. Jag håller med Elsa om att kommentarerna också var givande att läsa. Skolan är en viktig institution, här möts elever med skilda bakgrunder, behov och olika bagage. Skolans uppdrag omfattar att främja både elevernas kunskapsutveckling i diverse ämnen samt demokratiuppdrag och värdegrundsarbete. Som lärare behöver vi kunskap och verktyg för att arbeta med värdegrunden. Jag tycker att det normkritiska perspektivet hjälper oss att förstå hur normer konstrueras och upprätthålls. Vidare synliggör intersektionalitetsperspektivet hur olika maktrelationer samverkar utifrån kategorierna etnicitet, sexualitet och religion. Vem gynnas och missgynnas inom de olika maktrelationerna? Det normkritiska perspektivet hjälper oss att utmana det förgivettagna (Elmeroth, E. 2012). Det förgivettagna kan bland annat handla om ingrodda föreställningar om vad/hur romer, svarta, pingstvänner eller smålänningar är, och inte är. Våra elever absorberar den omgivande kontextens utsagor och föreställningar om olika grupper. Självklart kan ett barn inte klandras för reproducering av fördomar som de har hört från vuxna i deras omgivning. Skolan har en viktig roll att spela när det gäller värdegrundsarbetet. Det ska finns beredskap, tydliga riktlinjer och likabehandlingsarbete som utvärderas kontinuerligt. Baier och Svensson (ref. i Elmeroth 2012, s.24) menar ”om vi vet mer om normers uppkomst, normers uppbyggnad och funktion samt normers effekter och konsekvenser får vi också bättre möjlighet att förstå förändringsprocesser”. Jag tycker att det normkritiska perspektivet främjar och underlättar demokratiuppdraget.
SvaraRaderaHär kommer en kort videolänk som behandlar hur barn absorberar omgivningens föreställningar. Några barn får välja mellan en vit docka eller en svart docka samt motivera valet. Den har jag använt som ingång till klassdiskussion om utseende och etnicitet. https://www.youtube.com/watch?v=rf2uaHIGF1E
SvaraRaderaMalin Lamberg:
SvaraRaderaWow vilket intressant inlägg att läsa, det var verkligen reflekterande och man ser i texten att detta verkligen intresserar dig och alla som bidragit med lika intressanta kommentarer.
Jag tänker att det som behövs för att demokrati skall råda är att de som lever i ett land med demokrati hela tiden jobbar för det och inte emot det. Att alla som är här vill leva i demokrati så som demokrati är i Sverige. Redan där är det svårt då demokrati inte ser lika ut för alla och precis som du och många andra skriver är det svårt att ”lära om” barn, de besitter redan som små en stark känsla av ”rätt och fel” utifrån deras föräldrars åsikter, men de är också i den åldern att vi kan bilda dem så att de blir demokratiska medborgare, som läroplanen så fint säger.
Genom ett grundläggande värdegrundsarbete som är ständigt pågående hoppas jag kunna ge mina elever en syn på vad demokrati är och bör vara, lika rättigheter för ALLA.
Vi kan inte påverka vad föräldrarna säger till sina barn men vi kan under våra många timmar tillsammans med barnen få dem att öppna sina ögon för andra alternativ. Jag blev lite ledsen när jag läste att killens syn på demokratin man pratar om i skolan var svår att förverkliga, då tänker jag att man inte tagit ner ”demokrati” på barnens nivå, gör vi den enkel och lätt att förstå så tror jag att vi lättare får med oss barnen på vårt spår.
Väldigt bra inlägg Sara! Jag tycker, som många andra här, att det är svårt ämne. Jag tror det är en fin linje mellan vad vi som lärare kan göra och vad som är ett övertramp. Demokrati handlar till viss del om att människor ska ha rätt till sina egna åsikter, men om de åsikterna är i motsats till vår värdegrund i skolan, hur ska vi som lärare jobba då? Eftersom barnen får med sig så många åsikter och tankar hemifrån är det jätteviktigt att vi som lärare skapar en bra relation med vårdnadshavare så att det är möjligt att föra en dialog även om tunga och svåra saker.
SvaraRaderaEtt sätt att jobba med demokrati i klassrummet är bl.a. elevråd, eller att låta eleverna rösta om olika saker, kanske i vilken ordning lektionerna ska vara i under dagarna (om möjligt). Se till att de känner sig inkluderade och att de får sina röster hörda (även om de kanske inte får just sin vilja igenom alla gånger), då tror jag att de även kommer vilja det utanför skolan också vilket enligt mig är en bra grund för att fortsätta bygga ett demokratiskt samhälle. I boken Levd demokrati står det att demokratiseringen förutsätter en insikt om och rätten till skillnad (s.43) vilket jag tycker att eleverna lär sig när de känner att de får vara med och påverka i skolan där de faktiskt spenderar mesta tiden av deras dag.
Utifrån ditt blogginlägg så har jag pratat med en lärare som varit verksam i ca 45 år inom skolan och har det senaste året börjat arbeta med ensamkommande flyktingbarn och hur det första hon lyfte med mig var att vi svenskar måste inse att vi kommer till att behöva dessa individer i vårt samhälle och de kommer att stanna hör så vi måste öppna våran hjärtan och börja acceptera. Många svenskar tror att alla dessa nyaanlända och andra utlänska individer är kriminella och dyl och när det visar sig att tex terrordåd hat gärningsmän som ofta är av utländsk bakrund så förstärks ju dessa synsätt och åsikter förstärks.
SvaraRaderaI skolan finns de lever som precis tycker samma som jag nämnde ovan, de finns också dom som inte alls delar denna uppfattningen. Man får heller inte glömma att demokratin i Sverige kan skilja sig mellan de som de nyanlända kommer ifrån, de är många olika synsätt på många olika aspekter och extenciella frågor.
I klassrummet krävs det att få en god kännedom ring vad demokrati är och hur man arbetar demokratiskt. Enligt boken Levd demokrati och i deras elevintervjuer de gör med 44 st så framgår det att demokrati inom skolan inte är en lätt nöt att knäcka och att elever verkligen behöver få arbeta med detta mer. Den svenska skolan vilar trots allt på en demokratisk grund (LGR11, s.7).