Primary school children reveal reality of gender stereotyping

Jag har hittat en kort film som visa hur en lärare jobbar med att bryta normer och könsstereotyper. Personligen tycker jag att det är värt att titta på😊

Etnicitet, demokrati och normperspektiv i skolan (Sara Thell Andreasson)

Utifrån den rådande situation som vi befinner oss i när det kommer till hur snabbt världen har förändrats med tanke på den terror som drabbat både Sverige, men även andra europeiska länder, fastnade jag för funderingar kring ras, etnicitet och hat.

Enligt Lgr (2011, s. 12) har vi som lärare i uppdrag att utveckla värderingar som aktivt och medvetet ska styra våra elever, att respektera våra medmänniskors lika värde och ta avstånd från kränkningar och förtryck. Frågan är hur våra generationer innan ha lyckats med detta uppdrag?

Inte för att dra alla över en och samma kam, men efter att ha läst Normkritiska perspektiv (2012, s. 39) kan jag redan här se hur djupt rotad åsikterna ”vi och de” är när vi talar om olika nationaliteter. Författaren lyfter här några aspekter till varför vi vuxna svenskar inte bjuder in och accepterar människor med en utländsk bakgrund. Vi öppnar inte vårt samhälle för de som inte är ”typiskt svenska” genom att erbjuda dem jobb, ändå vill vi att de ska bidra till inkomsterna i vårt land. Hur går detta ihop? Att få medlemskap verkar nästan helt omöjligt och vi sätter in dessa människor i fack efter ras och etnicitet, inte efter kunskap och förmåga. Det är tragiskt att se att vi som ändå har det så pass bra i vårt land, inte ens kan dela med oss av det goda, trots att vi lever i överflöd. Hur kan vi då kräva att barnen ska förstå demokratiska värderingar?  

Vidare säger Lgr (2011, s. 7) att skolan ska bidra till demokratiska värden och att ingen ska utsättas för diskriminering utefter sin etniska tillhörighet. Spontant känns det som vi har misslyckats här, eller vad hjälper det om vi gör det, men ingen annan?

Självklart finns det många som är godhjärtade och öppna för invandring, men jag känner ändå att majoriteten av befolkningen har negativa åsikter till flyktingströmmarna som har kommit in. Vi kanske anser att dessa invandrare kommer för att ”ta över” vårt samhälle, vårt Sverige och att de bara kommer för att utnyttja vårt system och ”våra” tillgångar. Visst kan det vara så för vissa, men säkert inte för alla. Att vi sedan skulle bli drabbade av terror och det av en utländsk medborgare, stärker detta ”hat” som i sin tur ger avtryck hos barnen som kommer att bli våra elever. Vad ska eleverna tro? Vilka ska de lyssna på? Läraren eller mamma och pappa?

I Levd demokrati? Fastnade jag därför för frågeställningen Vad förutsätter demokratisering? (2012, ss. 42-43) och vad svaret på den frågan kan vara? En ung kille reflekterade över detta.  Han kunde känna av, att vi strävar efter att tänka i demokratiska banor i skolan, men att det var svårt att förverkliga det, genom att vi omedvetet visar något annat. Det finns en skillnad mellan att vara offentlig och privat, genom att skolan och hemmet är två olika livssituationer som är åtskilda. Frågan är hur vi ska kunna förena dessa värderingar till en hel och hur vi som lärare ska kunna styra eleven från familjens värderingar om det behövs? Samt ska vi göra det?

Svenska som andraspråk (Malin Olbacke)

Ett ämne som alltid varit aktuellt men nu kanske mer än någonsin är elever med svenska som andraspråk. I boken Normkritiska perspektiv kan man läsa om andraspråkselevers situation i skolan. Det finns studier som visar att dessa elever ofta känner ett utanförskap i mötet med den obligatoriska skolans undervisning och att de till viss del känner en isolering gentemot elever med svenska som modersmål.  Att det blir en uppdelning mellan eleverna beroende på språk. Forskning visar att samspelet mellan elev och lärare är direkt avgörande för elevers lärande. Det bästa resultatet når eleverna när de känner att de ingår i klassens lärandegemenskap. Vidare kan man läsa om en studie gjord av Skolverket om elevers uppfattning om trakasserier och diskriminering i skolan, det framkom att tala svenska är en norm i skolan. Förmodligen samma norm som ligger till grund för uppdelningen "vi och dem" (s.75-77).
Jag jobbar själv i en förskoleklass och upplever inte alls att det blir någon uppdelning mellan barne på grund av språk, tvärtom så tycker barnen att det är roligt att lära sig nya ord och även att få lära ut. Hamnar de i en situation i till exempel leken där de inte förstår varandra med ord använder de istället rörelser, bilder och kroppsspråk.
Mina funderingar utifrån litteraturen och egna upplevelser är hur man förebygger/undviker sådana uppdelningar? Hur får man alla elever att känna sig inkluderade i klassen och att de har inflytande i klassrummet? Med tanke på att vissa elever med svenska som andraspråk inte alltid är med på all undervisningen i klassrummet utan har anpassad undervisning i till exempel en förberedelseklass, att det kanske är svårt att ha inflytande i klassrummet när man inte alltid är där?

Ledarstilar och psykologiska teorier (Malin Lamberg)

Jag valde att skriva mitt blogginlägg utifrån den litteraturen som vi läst denna och förra veckan.

När jag läste i boken ”Lärare som ledare” om de olika ledarstilarna baserade på de tre olika teorierna som tas upp i del 2 av boken blev jag lite fundersam och väldigt nyfiken.

Författaren börjar på sidan 49 med att berätta att ” Hur skolans verksamhet och lärares ledarskap kommer att utformas beror på vilken av de tre teorierna man utgår ifrån”. Men när jag läser så tycker jag att de tre teorierna borde flätas samman i alla klassrum för att ge eleverna möjlighet till att våga ha inflytande på sitt eget lärande.

Om man börjar med behaviorismen, då utgår man ifrån att ett klassrum behöver regler och rutiner för att skapa en ordning som är avsedd för en fungerande undervisning, vilket jag till fullo håller med om. Jag håller också med i behaviorismens tankar om att elevers synsätt kan formas med belöningar, dock mindre med bestraffningar. Jag tror att elever i flera stunder behöver en morot för att kämpa sig igenom tuffa stunder.

Om man sen går in på den ekologiska teorin så betonas vikten av att se elever som gruppvarelser och att dessa ingår i ett socialt samspel, vi arbetar mot samma mål, vi har en gemensam historia och framtid, vi följer samma klassrumsnormer osv. Vet eleverna vilka mål vi arbetar mot är det lättare för dem att se hur de ska nå dit.

Vilket är en självklar syn på hur ett klassrum skall fungera, ser eleverna sig som en grupp som tillsammans uppnår mål byggs starka individer. Barn vill och behöver få känna tillhörighet.

Går man sen in på den humanistiska teorin behövs lika mycket från denne, här betonas vikten av motivation, den inre motivationen hos eleverna själva och den yttre motivationen från allt runt omkring dem. Detta synsätt bygger på att eleverna kan motivera sig men att de behöver hjälp och stöd för att få struktur på innehållet och på arbetssättet, vilket enligt mitt tycke vackert flätar samman den humanistiska teorin med de två ovanstående.

För mig är det självklart att man i ett klassrum har tydliga regler och rutiner, att man är noga med att bekräfta och se barnens positiva sidor, att man som lärare matchar uppgifterna till sina elever och att man vågar ge sina elever frihet att våga prova när de vet att man som lärare finns i bakgrunden.


Hur skulle ni se ett elevinflytande klassrum med endast en av dessa teorier? Eller hur tänker ni? 

Vi som har bloggen...

Vi valde detta namnet på bloggen då medlemmarna är från dessa två lärcentra.


I Årjäng sitter: Sara Thell Andreasson, Olivia Larsson, Malin Olbacke.
I Södertälje sitter: Malin Lamberg, Oksana Guzhva, Sofia Rönnqvist Kulla.
I vår AC grupp skulle också en tjej från Norrtälje vara med men hon har tyvärr hoppat av.
Vi alla ser fram emot att dela våra tankar om litteraturen med varandra de kommande veckorna :)

// AC 1