En skola för alla

Willén Lundgren (2012) skriver om en skola för alla, där man som lärare ska möta många elever med olika förmågor och förutsättningar. Hon skriver vidare att alla elever ska bemötas på ett likvärdigt sätt och ska inte i undervisningen riskera att bli diskriminerade. Vidare kan man läsa om hur viktigt det är för lärare att ha kunskap om specialpedagogik och om olika kunskapsmässiga svårigheter elever kan ha som vi i verksamheten kommer möta (s.91-93).

Jag kan inte annat än att hålla med i det hon skriver, det är oerhört viktigt att ha kunskap och erfarenhet kring dessa svårigheter, så att man kan vara något så när förberedd på hur man kan hantera olika situationer man hamnar i. Dock tänker jag även att man i verksamheten har många andra kompetenta professioner och kolleger som man kan hitta stöd och vägledning av. Efter samverkansdagarna på universitet förra veckan kan man verkligen se betydelsen av att man i verksamheten samverkar. Vissa situationer tror jag dock inte att man riktigt kan förbereda sig för men jag tror att man kan arbeta på ett sätt i undervisningen och i verksamheten att man kan förebygga dem.

Det jag nu syftar till är normer och värden. Alla elever i skolan har med sig olika normer och värden från sina hem, utefter dem gör man sedan sina handlingar. Vi vet att barn gör som man själv gör och inte som man säger, men jag kan knappast tro att våra barn och elever är medvetna om vilka konsekvenser samt följder det kan få.

Om normer och värderingar som elever har med sig hemifrån sedan påverkar elever i skolan på ett negativt sätt, att det slutar i kränkande behandling eller mobbning hur tänker ni att man som lärare tar upp detta med vårdnadshavare och elever?

// Olivia Larsson

Ingen familj är en ö

”Hugo fortsätter skrika. My hoppar ner från stolen, springer bort till Hugo i den hopsnurrade gardinen och börjar banka på honom med en matsked, varpå Hugo ändrar tonart och fortsätter vråla en oktav högre. Grannen bredvid bankar i väggen. Grannens hund skäller. Jag går bort och lyfter undan My men hon sliter sig och hinner dunka till Hugogardinen på nytt. ” 

Anja Wikström, 2014, s.103 

I dagens samhälle råder en del normer som ställer hårda krav på var och en. Faktum är att man lätt hamnar i utanförskap om hen inte uppfyller dessa krav (Elmroth, 2012, s. 21).  Boken ”Ingen familj är en ö” som är skriven av Anja Wikström, är en självupplevd berättelse som handlar om hur livet kan se ut för en tvåbarnsfamilj som uppfattas avvikande från det "normala", nämligen ett av barnen har neuropsykiatriska funktionsnedsättning/-ar (NPF). Vad menas med "normal", "avvikande"? Var går gränsen mellan det "normala" och det "avvikande"? Är vi inte alla unika?

          Wikström (2014, s.59) skriver att föräldrar till barn med NPF möter ganska mycket fördomar som negativt påverkar både de och deras barn med NP-diagnos, nämligen My. Det vill säga att omgivningen inte kopplar Mys ”jobbiga” beteende till hennes NPF-diagnos och försöker förstå och acceptera henne som hon är, utan påstår att Mys agerande beror på ”olämpliga föräldrar och bristfälliga barnuppfostran” (Wikström, 2014, s. 59). Detta leder till att hela familjen hamnar i utanförskap. 

         Trots att det tydligt står i läroplanen (2016, s.10) att ” Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära”, utestängs My från barnets gemenskap. Skolpersonal som ska uppmärksamma och förebygga utanförskap bland eleverna förblir passiva åskådare vilket leder till att My alt för ofta hamna i bråk med andra i skolan. Det är nästan ingen av eleverna bjuder henne på sitt födelsedagskalas eller vill leka med henne hemma vilket leder till att hon inte vill vistas i skolan. Men oavsett att hela familjen lever i ständigt oro, kaos, sömnbrist och ensamhet ger de inte upp i sin kamp för Mys bästa.  
           Brigitta Ljung Egeland (2015, s 184) skriver att känsla av tillhörighet i skolan, nämligen känslan av att vara omtyckt, respekterad, inkluderad och trygg i skolan, är betydelsefull för både skolframgång och psykisk hälsa. Och det är lärarens uppgift att handleda och stödja varje elev i hens utveckling. Därför anser jag att lärare bör lära känna sina elever, förstå hur de fungerar, skapa en positiv och fördomsfria klassmiljö för att hjälpa varje elev att hitta sina egna unika strategier för att utvecklas både socialt och kunskapsmässigt.

Hur skulle du hantera situationen där ett barn med NPF som redan hamnat i utanförskap och upplevs av andra elever som ”jobbigt”, ”konstigt” och farligt?

 

 

 

Gestaltning Årjäng - Malin O, Olivia och Sara

Ac 1 Södertälje Sofia Rönnqvist Kulla

Blogginlägg – Sofia Rönnqvist Kulla, AC1

I boken Levd Demokrati? har de valt att definiera ordet mobbning med hjälp utav Barnombudsmannens definition som är ”utfrysning och andra upprepande och systematiskt fysiska och/eller psykiska negativa handlingar som syftar till att bryta ner offret psykiskt eller på annat sätt försätta honom eller henne i en situation av underlägsenhet eller vanmakt” (s. 52-53). När jag gick i skolan fanns det en tjej som blev mobbad av hela klassen, det fanns inte någon som ville vara med henne eftersom hon, enligt oss, var konstig och kom in sent i vår klass. Vi hade varit i samma klass tillsammans sedan dagis och hon kom till oss i trean, vilket var anledningen till vår utfrysning. Läraren uppmärksammade detta såklart då det var väldigt uppenbart och valde då att hantera situationen på ett sätt som jag redan då tyckte var förfärligt. Hon satte upp ett schema på vår klassrumsdörr där det stod vilka i klassen som skulle vara med den här tjejen på rasterna, dag för dag. Jag anser som sagt att det här är helt förfärligt eftersom att hon måste ha känt sig så otroligt mer utanför och utpekad och det här borde absolut inte ha förekommit! 

Idag skäms jag så otroligt mycket över att man inte gjorde någonting då, att man inte klev fram och bjöd med henne till att leka häst eller krig i skogen. Eller att jag inte sa till vår lärare att schemat var hemskt och oacceptabelt. Jag tycker att man istället borde ha agerat på ett annorlunda sätt, t.ex. enligt Olweus program (Levd demokrati, s. 123) som bl.a. består av att man regelbundet har undersökningar med anonyma frågeformulär om mobbning, har en samordningsgrupp på skolan som jobbar mot mobbning, regelbundna klass- och föräldramöten med tema mobbning samt att varje klass ska ha regler mot mobbning med ”beröm och sanktioner”. Detta tror jag skulle fungerat mycket bättre! Jag hade, i den här situationen, arbetat med ett anti-mobbningstema där vi jobbar stenhårt med värdegrunden och att få en bra sammanhållning i klassen. Hur skulle du hanterat situationen om du varit läraren i min klass?

Vår gestaltning Södertälje, Oksana, Sofia, Malin L

Vår gestaltning Södertälje