Willén Lundgren (2012) skriver om en skola för alla, där man
som lärare ska möta många elever med olika förmågor och förutsättningar. Hon
skriver vidare att alla elever ska bemötas på ett likvärdigt sätt och ska inte
i undervisningen riskera att bli diskriminerade. Vidare kan man läsa om hur
viktigt det är för lärare att ha kunskap om specialpedagogik och om olika
kunskapsmässiga svårigheter elever kan ha som vi i verksamheten kommer möta
(s.91-93).
Jag kan inte annat än att hålla med i det hon skriver, det
är oerhört viktigt att ha kunskap och erfarenhet kring dessa svårigheter, så
att man kan vara något så när förberedd på hur man kan hantera olika
situationer man hamnar i. Dock tänker jag även att man i verksamheten har många
andra kompetenta professioner och kolleger som man kan hitta stöd och
vägledning av. Efter samverkansdagarna på universitet förra veckan kan man
verkligen se betydelsen av att man i verksamheten samverkar. Vissa situationer
tror jag dock inte att man riktigt kan förbereda sig för men jag tror att man
kan arbeta på ett sätt i undervisningen och i verksamheten att man kan
förebygga dem.
Det jag nu syftar till är normer och värden. Alla elever i
skolan har med sig olika normer och värden från sina hem, utefter dem gör man
sedan sina handlingar. Vi vet att barn gör som man själv gör och inte som man
säger, men jag kan knappast tro att våra barn och elever är medvetna om vilka
konsekvenser samt följder det kan få.
Om normer och värderingar som elever har med sig hemifrån sedan
påverkar elever i skolan på ett negativt sätt, att det slutar i kränkande
behandling eller mobbning hur tänker ni att man som lärare tar upp detta med
vårdnadshavare och elever?
// Olivia Larsson
Hur ska man som pedagog ta upp kränkande behandling? Tittade precis på "se mobbning, metoden som fungerade" på ur.se. Ett intressant arbete där all personal, vårdadshavare och elever är utbildade.Detta skapade en gemensam arena där alla inblande har ett och samma språk. Föräldrarna är insatta i problematiken och förstår om att deras barn agerar som en "B-elev" exakt vilken roll de har haft inom kränkningen/mobbningen. Skolan arbetar intensivt med att synas ute på raster, kartägga skolgården, skapa en samsyn bland all skolpersonal och där allla agerar.
SvaraRaderaHar tyvärr erfarenhet av att personal inte agerar, kanske pga normaliseringstendenser (pedagogvärmland, Åsa söderström) vi bör nog ständigt arbeta med och refekter över vad som är accepterat. Åsa Söderström vill att vi återkommer till frågan om hur våra barn har det i våran verksamhet, att vi måste vara delaktiga och nyfikna. Jag frågar mig då hur vi som pedagoger ska hinna med, i min VFU-skola har de flesta pedagoger ingen rastvärdsaktivitet på schemat som styrs av yttre faktorer som busstider t.ex. till stor del.
Jag har precis som dig Daniel sett det mycket intressanta klippet "metoden som fungerade" och tror att det kan vara en metod som fungerar mot den typen av problem du beskriver Olivia. När all personal på skolan samverkar på det sättet, blir det lättare att förebygga och hantera kränkning/mobbning. Oavsett vart normer eller värderingarna kommer ifrån så kan de bemötas innan det går för långt.
RaderaHar precis som andra kommentatorer erfarenheter av att elever har med sig normer och åsikter hemifrån, som sedan påverkar andra elever i skolan på ett negativt sätt. Senast idag uppkom den här diskussionen när jag genomförde en intervju med min LLU och hur svårt det är att bemöta värden som eleven får med hemifrån. Eek- Karlsson och Elmeroth skriver att den bristande likabehandlingen grundar sig i att lärare är allt för omedvetna om vilka värden de förmedlar till eleverna (2012) och jag tror att det gäller detsamma hos vårdnadshavare. De tänker inte på vilka värden de förmedlar till sina barn. Jag tror därför att kommunikationen med vårdnadshavare är mycket viktig och att man som lärare har ett samarbete med hemmet i det här viktiga ämnet.
Att ha en samsyn lärare, elever och föräldrar är absolut det optimala och jag håller med om att metoden som redovisas i filmen från UR verkligen är något som fler skolor skulle ta efter. MEN =)i de tankar som vi spekulerar i nu, att få med alla föräldrar på tåget då deras värderingar och normer påverkar eleverna kan nog vara svårare än vi tror. Denna metod handlar ju också om en mall som de har satt ihop som ska följas, som innehåller en viss acceptans, tolerans och solidaritet. Kommer alla föräldrar hålla med, acceptera denna mall, delar skolan allas föräldrars olika värderingar och har föräldrarna inte rätt ha få behålla dessa värderingar..!? Alla är vi olika och tänker olika!?
RaderaGrunden utifrån denna metod är ju att ge alla kunskap och utbildning kring detta ämna och kanske få fler att reflektera ur fler perspektiv än vad man hade innan, vilket är helt fantastiskt men jag tror även att det inte alltid är så lätt som det vinklas i filmen..?
För utgår denna metod efter en normalitet, som Eek-Karlsson även beskriver att vem är det som bestämmer kring acceptans, tolerans och solidaritet utan det kanske kommer till att ändra om till ömsesidig respekt. Jag menar inte på att metoden är fel och jag skulle vilja se fler skolor och föräldrar med detta engagemang men vill ändå uttrycka mina funderingar. Alla vi som ingår i denna metod är ju där för barnens bästa och för deras skull och därför är det viktigt att ge och visa varandra ömsesidig respekt oavsett våra värderingar och sätta barnen först men det kräver ju även reflektion och en dialog om vad som är "rätt". Är skolans värderingar, normer och tillvägagångsätt de rätta eller har inte eleverna rätt att få tycka vad de vill även utifrån deras kunskap hemifrån!? Alla behöver ha utbildning kring mobbning och veta vad som är tillåtet och jobba efter samma riktlinjer men tanken kring vilka normer, värderingar som eleverna har hemifrån är komplex och svår. Får vi lägga oss i det? Ja absolut om det får negativa handlingar, resultat och förhoppningsvis vi kan påverka genom inflytande hos eleven men kan det uppstå negativa handlingar för att eleverna tycker olika och uttrycker det fel? Ska vi lära eleverna att de har helt rätt i att tycka olika och lära de att på ett respektfullt sätt kunna acceptera det istället!?
Hoppas ni förstår min vinkling!=)
Det klippet från UR var en väldigt bra metod att använda sig av tror jag, i arbetet detta arbetet! Men jag tror precis som du skriver Jessica, att det är nog svårt att få med alla i detta. Jag tror och hoppas att alla, både personal, vårdnadshavare samt elever egentligen vill ha denna entusiasm, tid och energi att lägga i ett sådant arbete. Men samtidigt tror jag att det är svårt att verkställa och genomföra det i alla verksamheter, då det kräver en hel del engagemang och tid, som kanske inte alla har.
RaderaJag förstår absolut hur du tänker och resonerar Jessica, det är en otroligt komplex del av läraryrket! Alla har rätt till sina egna värderingar och bör också ha dem, för om vi alla är och tänker lika så kan det ju knappast ske någon utveckling. / Olivia
Jag håller med dig, Olivia att de normer och värderingar vi har med oss hemifrån styr vårat beteende i skolan. Även de dåliga naturligtvis. Det är ett digert jobb att få till ett skol- och klassrumsklimat som passar alla elever och där ingen diskriminerar eller kränker någon. Att få föräldrarna "med på tåget" har stor betydelse för hur elevernas beteende, det är ofta där som elevernas normer och värderingar föds. Diskussioner med föräldrar och en bra dialog i ämnet tror jag är det enda sättet att få till ett bra klimat i skolan. Ha klara riktlinjer för sin klass för vad som är accepterat och inte under skoltid men även hur man ska vara mot varandra även på fritiden.
SvaraRaderaDanne, jag har precis också tittat på "Se mobbning...." och den var tänkvärd. Att visualisera problemet och kategorisera eleverna efter deras beteende ger en insikt som kan nå fram till dem de berör. Bra sätt att använda för att ge föräldrarna inblick i elevernas vardag på samma gång som det ger eleverna kunskap om hur de ska undvika att vara.
Som du säger Anita tror jag det är viktigt att vårdnadshavarna är med på tåget när det handlar om vår värdegrund. Eleverna lyssnar mycket till sina föräldrarna, även om barnen är till stora delar av sin dag i skolan tar eleverna efter den miljö de lever i hemma. Elevernas hemmamiljö speglas många gånger eleverna värderingar vilket gör att det kan vara svårt för oss att påverka vissa elever. Det handlar inte om att vi ska ändra elevernas värderingar som de har från hemmen men det är viktigt att visa olika sidor av vår värdegrund, vad står skolan för och vilka värden jobbar vi för här.
RaderaDet är ett stort och komplicerat arbete eftersom alla elever har olika bakgrund. Jag tror det är viktigt att vi försöker arbeta aktivt med vår värdegrund och att den genomsyrar vår undervisning dagligen för att eleverna ska kunna bilda sina egna uppfattning och ändra sina åsikter och tankar se de kan fått med från hemmen.
Samverkansdagarna gav en mycket bättre bild av vad vi som pedagoger har till förfogande i form av kunnigt folk, men även hur man går tillväga för att ta dem till hjälp. Min LLU sa till mig att man måste se till att inte agera en profession man inte är. Dels för att det finns personal som är kunnigare inom vissa områden, dels för att man inte orkar. Ingen jobbar ju ensam på en skola och alla har ett ansvar.
SvaraRaderaVad jag sedan kan konstatera för egen del är att jag inte alls känner mig trygg i hur jag ska agera då utbildningen inte gett särskilt mycket i form av specialpedagogik (sunt förnuft får råda och erfarenheten får byggas på). Dock så måste jag ju möta olika förutsättningar i klassrummet och min undervisning måste anpassas såklart. Där ligger ju mitt ansvar, men ibland så klarar man inte allt själv och det tror jag är mycket viktigt att inse om man ska fixa yrket.
Att synas ute i form av rastvakter som hjälper, förhindrar/förebygger och kanske till och med deltar om eleverna vill är otroligt viktigt. På min VFU-skola finns ett fast schema för alla, vilket jag antar de flesta skolor har (kanske missförstod inlägget Danne). Har man lyckats implementera värdegrunderna blir det såklart enklare men konflikter och mobbing kommer alltid att finnas. Frågan är bara hur detta hanteras så det inte fortsätter. Det som Danne skrev, att det gjordes ihop med pedagoger och föräldrar låter helt fantastiskt, och just det där att man då pratar samma språk.
Kommunikationen med föräldrarna är såklart viktig. Om de/vi vet hur skolan och olika professioner samverkar så blir det troligtvis lättare att ta till sig. Även föräldrar måste vara medvetna om att barnens bästa står i centrum, vilket kan vara svårt att förstå då det handlar om att föräldrar många gånger måste ändra beteende.
Precis som du skriver Mårten, fanns det även på min VFU-skola ett fast schema för rastvakter där man skulle finnas som stöd och i förebyggande syfte. Jag kände dock att det vid vissa raster så det var många elever på skolgården att man inte kunde vara med överallt och se allt, det är många platser som blir "dolda" och man inte får översikt på.
RaderaHåller absolut med i att kommunikationen och samarbete mellan skolan och hemmen är A och O i detta arbete och med största sannolikhet kommer det att bli en krävande utmaning, men ack så viktig..
/ Olivia
Även på min VFU-skola fanns det rastvakter på ett bestämt schema, men måste ärligt säga att det man ser på rasterna (oftast) är att de står i en klunga och pratar med varandra istället för att sprida ut sig och ha bättre koll på barnen. Vi har t.ex. en liten skogsdunge där många barn gillar att leka, men det är 98% av fallen aldrig någon vuxen i närheten vilket gör att det ofta är mobbning som pågår just i den skogen. Tycker därför att man borde kunna ha "stationer" där det alltid ska finnas rastvakter så att det inte uppkommer dolda platser, precis som du pratar om Olivia. Jag kan tänka att det också skulle hjälpa att ge olika platser på skolgården en funktion, så att det inte blir "icke-platser" som beskrivs i Levd demokrati (s.44-46).
RaderaKänner igen det ni beskriver här, även på min VFU-skola hände det alldeles för ofta på rasterna att man såg rastvakter stod tillsammans och drack kaffe istället för att cirkulera runt skolan. Det som kändes som ännu värre var att eleverna hade fått fylla i enkäter om trygghet på skolan, vart de eventuellt kunde känna sig otrygga. De fick även fylla i förslag på åtgärder, många hade svarat olika platser ute under rast och väldigt många elever hade gett förslaget fler rastvakter. Detta provocerar mig när man ser vad eleverna tycker och kommer med bra och realistiska åtgärder, men ändå kan inte lärare/ledning/rastvakter ta detta till sig och förverkliga åtgärderna. Då kan det vara svårt att få "tillbaka" elevernas förtroende. /Malin O
RaderaPrecis som du skriver Olivia, tror även jag att de kunskaper och den erfarenhet som arbetslaget har bildar en grund för att skapa en skola för alla och för att man ska kunna leda ett aktivt- och förebyggande arbete som motverkar kränkningar. Det är viktigt att läraren alltid kan arbeta för att inkludera alla elever. Men om en elevs värderingar går så långt att det påverkar övriga elever på ett negativt sätt, och man som lärare behöver ta upp detta med vårdnadshavare (och elever) tänker jag att det är viktigt att man alltid är öppen och ärlig med vad som hänt, och att man tar hänsyn till att det i skolans uppdrag också ingår att arbeta med allas lika värde och motverka kränkningar.
SvaraRaderaEn positiv och tät kontakt mellan hemmet och skolan kan underlätta när det kommer till att ta upp en sådan här sak med vårdnadshavare. Det är också viktigt att både skolpersonal, elever och vårdnadshavare är involverade i det förbyggande arbetet redan från start.
En skola helt fri från mobbning och kränkningar tror jag är svårt att uppnå (även om det är dit man vill sträva) men när värdegrunden, normer, mobbning och kränkningar diskuteras aktivt med alla parter kan man förhoppningsvis också öka förståelsen och acceptansen för andra människor, och på så sätt minska förekomsten av de värderingar som påverkar eleverna negativt.
Hej Olivia,
SvaraRaderahar själv funderat mycket i dessa banor under de senaste veckorna. Håller med dig om att det är av stor vikt att samverka i frågor kring elever. Det är som du skriver inte säkert att man har tillräckligt med kunskap inom ett område exempelvis neuropsykiatriska diagnoser.
En bok jag varmt kan rekommendera är boken ”Barn som bråkar” av Bo Hejlskov. I boken kan man bland annat läsa om lågeffektivt bemötande, en strategi för att förhålla sig till barn som är känslostarka. Finns många bra tips och Hejlskov beskriver också konflikter mm. utifrån barnets perspektiv.
” Hur tänker ni att man som lärare tar upp detta med vårdnadshavare och elever?”
Jag tänker att man helt enkelt börjar med att prata med eleven. Under min VFU förkom att elever sa kränkande saker som de troligtvis fått med sig från sin fritid, spel, internet eller hemmet. Min LLU brukade då prata med eleverna enskilt för att få ett grepp om hur denna yttring kommit till. Ibland visade det sig att eleverna inte förstått innebörden av hur vissa ord var kränkande. Föräldrarna kontaktades och informerades, om det inte upphörde kallades eleven och vårdnadshavare till möte. Jag blev väldigt inspirerad av hur man arbetade på skolan i Jönköping, beskrivet i UR-programmet ”Metoden som funkade”. Tänker att det är bra att alla inom skolan samt vårdnadshavare har ett gemensamt språk för kränkningar och mobbing.
Frågan du lyfter i slutet av ditt inlägg är jätte svår. Jag har nämligen själv varit med om detta i min VFU klass.
SvaraRaderaFörsta gången jag var i klassen gick eleverna i årskurs 1. Det var då en elev i klassen som hade skrivit SD på sin hand och gick och visade detta för en elev från Somalia och berättade att det stod för sverigedemokraterna och att de vill ha mindre invandrare. Samma elev kallade även eleven från Somalia för brunis då och då vilket så klart gjorde honom ledsen. Men bortsett från detta så kom de här två eleverna bra överens och hade kul ihop.
När jag kom ut på min andra VFU var jag i samma klass som nu gick i årskurs 3. Det här beteendet fanns kvar, men nu användes istället n-ordet och grövre svordomar. Jag kan tillägga att anledningen till mitt antagande att detta beror på värderingar i hemmet är att jag känner till föräldrarna och jag har hört deras språkbruk. Tyvärr vet jag inte om detta tagits upp med föräldrarna då jag aldrig tänkte på att fråga min LLU om just det.
Däremot så hade de mycket problem med just rasism i min sons klass och även i parallellklassen. Där valde läraren att lyfta detta vid ett tillfälle då det var öppet hus på skolan. Läraren var tydlig med att förklara att det som sades hemma runt köksbordet kunde han inte påverka, men att han inte under några som helst omständigheter accepterar att elever tar med sig detta till skolan. Han hänvisade även till LGR11 och talade om vad som står skrivet där. Eleverna hade även fått göra arbeten om sina ursprungsländer, för att visa hur stor spridning i ursprung det faktiskt fanns i den klassen. I deras arbeten berättade de lite om landet, styrningen, situationen, typiska maträtter, vanliga ord, känd musik mm. Två grabbar från Syrien berättade då om hur Syrien varit, hur de hade det där, hur det är där nu, varför de tvingats fly till Sverige mm. Tanken bakom barnens redovisningar var antagligen att det kanske skulle öppna ögonen på i alla fall några av föräldrarna. Förhoppningsvis insåg någon att det de pratar om hemma runt köksbordet kan följa med till skolan och där är det barnen som får ta konsekvenserna.
Den metod som din sons lärare använde sig av tror jag är en givande metod för att belysa att vissa saker inte är okej i skolan. Jag upplever att om saker och ting sägs till elever och föräldrar samtidigt (de öppna hus jag har varit med på har elever och föräldrar närvarat samtidigt) så får det en annan vikt än det kanske hade fått om man endast sa det till föräldrarna eller endast till eleverna.
RaderaAtt eleverna fick göra arbeten om sina ursprungsländer öppnade säkert mångas ögon, och tänk vad mycket kunskap de fick på köpet :-) En uppgift som jag ska försöka komma ihåg att ta till vid behov när vi är färdigutbildade.
/ Sofia
Håller med det Sofia skriver här! Det låter som en väldigt ögonöppnande metod! Att man får höra med elevers egna ord och deras egna tankar om hur det ser ut! Tack för att du delade med dig av detta Therese, känns verkligen som något man har nytta av och kan ta med sig i vår kommande yrkesroll!
Radera/ Olivia
Sara Thell Andreasson
SvaraRaderaDet här är verkligen ingen lätt uppgift att tampas med. Vi pratar mycket om hur vi ska hjälpa eleverna att få "rätt" värderingar och normer i skolan och det är ju jätteviktigt, men vad hjälper det när de kommer hem och får en ny variant av normer och värderingar? Dessutom är familjen den som ligger eleverna närmast, även om vi som lärare också påverkar. Dock har jag svårt att se att våra ord som lärare väger tyngst i slutändan.
Varför kan man inte börja i andra änden?
Värdegrundsarbetet har funnits ett tag och den bör verkligen vara ett inslag i skolan. Dock kan jag se vissa svårigheter i att nå föräldrarna, för att som i vår Läroplan (Lgr 2011,s. 16)kunna samarbeta tillsammans med hemmet för att dels utveckla skolans verksamhet, men även för att nå just dessa frågor som du nämner Olivia. Föräldrarna har lämnat skolan, de vet att de inte behöver gå dit igen och att barnen ska vara där för att få kunskap om ämnen. Hur många föräldrar är medvetna om vilken grad av fostran skolan även har som krav?
Enligt min åsikt, tror jag att många föräldrar inte bryr sig så mycket om vad skolan gör eftersom de litar på att vi gör vårt jobb, samtidigt som jag tror att många föräldrar i dag har alldeles för mycket runt sig själv.Av den anledningen tror jag det är oerhört viktigt att vi lärare har en bra och kontinuerlig kontakt med föräldrarna, för där kan vi påverka. Vi kan påverka både föräldrar och barn att möta skolans mål och krav. Frågan är hur man gör detta praktiskt och det var ju det som du efterfrågade Olivia.
Mitt svar är nog att våga vara lärare och att våga stå för det som är rätt. Det behöver inte betyda att man ska starta krig mot föräldrar som inte vill lyssna, men vi måste nog ha tålamod med dem, lika mycket som vi måste ha tålamod med våra elever.
Precis som i Levd Demokrati (2012, s.19)som belyser hur elever ser på demokrati och vad det innebär, kan vi lika gärna återkoppla samma aspekter till föräldrarna. De vet vad som är rätt, men ändå tycker de annorlunda och gör annorlunda. Varför?
Jag håller med dig Sara. Jag har också svårt att se att våra ord som lärare ska väga tyngst i slutändan. De lyssnar självklart på mamma och pappa i första hand för dem är deras största förebilder och att få vuxna personer att ändra sina åsikter är ytterst svårt och som nämnts tidigare så är inte det våran roll.
RaderaDet är nog som ni sagt här att det är viktigt att tala med eleverna utifrån deras förhållningssätt och erfarenheter som vi lärare får ta vid för att öppna upp elevernas ögon för fler perspektiv att se saker ifrån. Ett underbart exempel som du nämner Theres att låta eleverna möta andras livssituationer och inte enbart låta eleverna få leva kvar i sina inlärda värderingar. Att få eleverna att tänka ett steg till.
Vi har ingen rätt att gå in och säga att det som föräldern och eleverna säger är fel. Man måste få ha sin egen syn och ha rätten att få yttra sina åsikter men vår roll blir att lära eleverna att uttrycka sig på ett sätt som inte ska upplevas som kränkande och stötande. Ingen lätt uppgift och det sker inte över ett läsår utan det är något som fortgår genom hela livet.
Jag håller verkligen med när det gäller samverkan! Jag har funderat mycket på det sedan samverksansdagarna i Karlstad. Att samverka med olika professioner och ta del av varandras kunskaper, komplettera varandra och skapa en bra fungerande verksamhet. Samverkan är oerhört viktig och inte bara mellan olika professioner utan med lärarteamet, med eleverna och med föräldrarna. Det är ju lite som med våra studiegrupper. Man sätts ihop med ett par personer, kanske personer som man aldrig ens hade träffat annars. De har olika erfarenheter och värderingar, olika livssituationer och sätt att arbeta och sen ska man samarbeta med gruppuppgifter. I vår studiegrupp har vi märkt hur oerhört viktigt det är att acceptera olikheter, att ta del varandras förmågor/resurser/kunskaper och att komplettera varandra samt att ha ett öppet klimat där man känner att man kan säga vad man tycker och tänker. Jag tänker att man använda dessa erfarenheter sen när man själv arbetar som verksam lärare.
SvaraRaderaJag hade turen att få en LLU som arbetade i stort sett dagligen med värdegrunden i små delar. Alla mindre bra händelser på rasten togs omedelbart upp i klassen och snackades igenom. Två år av detta arbete hade skapat en klass med mycket stor empati, vilket spred sig på skolan. Temaarbeten och fokusveckor i all ära men jag tror det dagliga arbetet är det som gör mest nytta. Att aldrig tänka att det där skall vi prata om senare, gör det omedelbart när det hänt, innan offret mår ännu sämre och innan gärningsmannen glömt bort. Min LLU förespråkade även tät kontakt med föräldrar särskilt de "besvärliga" låt inte små problem bli stora surdegar.
SvaraRaderaJag håller med om att det är bra att kontinuerligt arbeta med värdegrunden. Jag hade också min VFU på en skola som hade värdegrundsarbete som en egen lektion inlagt på schemat, helt fantastiskt! Att få med sig eleverna på tåget tror jag egentligen inte är så svårt men precis som många andra skriver så är det ju i så fall föräldrarna som är den svåra tågvagnen att koppla på. Oberoende av vilken metod man använder sig av så tror jag att man kan lägga en liten tid av ett föräldramöte tidigt när man börjar arbeta med en klass där man tydligt visar och förklarar vad kränkande behandlingar är och hur vi hanterar dessa. Helst av allt skulle jag vilja låta föräldrar göra ställningstaganden (i form av någon övning) för att visa sina åsikter och få upp dem till ytan, men det är kanske att dra det ett steg för långt? :)
SvaraRaderaHur som helst så hoppas jag att de barn som har föräldrar med normer och värderingar som kränker eller nedvärderar andra, kan ta till sig det de lär sig i skolan och ändå skapa sina egna åsikter och behandla andra på ett bättre sätt än deras föräldrar gör.
Jag håller med om att efter samverksdagarna så har man insett hur viktigt samarbetet är. Inte bara mellan lärare, socialtjänsten men det är väldigt viktigt att ha ett bra samarbete med elever och deras föräldrar. Att ha en bra kontakt och att man pratar ut om alla "problem" som uppstår och försöka lösa det på bästa sätt.
SvaraRaderaNär det kommer till värdegrundsarbete och olika normer så jag tror också att eleverna är lätta att jobba med men att det kan vara föräldrarna som kan vara svåra. Det är som ni säger att språket kommer hemifrån. Terese, jag tyckte det var en bra sak den där läraren gjorde på öppet hus, väldigt bra sagt. Jag tror verkligen inte att föräldrar vill att ens barn ska svära men det är nog viktigt att föräldrar inser hur mycket de påverkar sina barn omedvetet.
Vilket viktigt och aktuellt inlägg. Jag tror också att det behöver vara små doser dagligen med värdegrundarbetet och belysa att vi är olika men kan hitta beröringspunkter där vi är lika, sådant vi gillar, lekar eller intressen. Tycker det var starkt och bra gjort av läraren ta upp detta med normer och åsikter på Öppet hus som Therese skrev om och vilket fint arbete eleverna lagt ner. Det är sant som ni skriver att en lärare ska inte ta på sig alla roller, utan den som är specialpedagog tar många av de bitarna, kuratorn tar sina osv. Annars blir antagligen arbetet övermäktigt.På 90-talet gick jag en kort och bra kurs om "Svåra föräldrasamtal" med Annika Johansson och en liknande kurs borde ingå i lärarutbildningen, för det tror jag inte det gör? Precis som flera av er skriver så vill man förstås ha ett fint samarbete med alla familjer för att kunna stärka elevens kunskapsutveckling och personliga utveckling på bästa sätt.
SvaraRaderaTack Olivia för att du tar upp ett så viktigt ämne. Jag håller absolut med om att föräldrarnas värderingar smittar av sig på barnen och att de då tar med sig det till skolan, och säger det som föräldrarna säger hemma. Fast utan att ha en tanke på att deras agerande kan få konsekvenser. Jag tror också att många föräldrar inte har en aning om vad som står i värdegrunden, vad som förväntas av deras barn i skolan. Kanske vore det en bra idé att alla elever får en kopia av värdegrunden första dagen deras barn börjar i skolan, och med uppmaningen om att om det är något som står där som de vill diskutera så finns det möjlighet att göra det på det första föräldramötet...
SvaraRaderaPå min vfu-skola fanns det alltid en rastvakt ute när det fanns elever ute, men som Olivia skriver kan man inte vara på alla platser samtidigt. De arbetade också en lektion i veckan med gruppstärkande aktiviteter med fokus på värdegrunden. Men trots detta förebyggande arbete så förekom det kränkningar även där. Något som min LLU sa som jag kommer ta med mig i min kommande lärarroll var att det är viktigt att när man kontaktar elevernas föräldrar, inte bara tar upp allt det dåliga som deras barn har gjort. Utan att man får föräldrarna att förstå att man är på samma sida, barnets sida. Och att man tillsammans ska arbeta för att det går bättre för barnet.
Det som Therese skriver om att ha en "temadag" där elever som kommer från andra länder får berätta om sitt land, tror jag leder till ökad förståelse både hos elever och föräldrar.
Jag tänker så här; barn och unga testar identiteter, värderingar och ställningstaganden och det första stället att hämta dessa är hemmet. Att eleverna har med sig de här till skolan är alltså helt naturligt, men kan såklart leda till konflikter, kränkningar och svåra situationer. Men bara för att man har med sig vissa värderingar och beteenden hemifrån betyder ju inte det att de är permanenta. Om man uppmuntrar och sätter ramar för diskussioner till ämnena som ev. kan vara problematiska såsom rasism, jämställdhet o.s.v. så sker det ganska naturligt en omvärdering hos eleverna då nya perspektiv, tankar och idéer väcks hos barnen och förhoppningsvis leder detta till en större öppenhet och värderingar mer i linje med skolans värdegrund, eftersom man sett saken ur flera perspektiv. Poängen är att jag tror att just diskussionen är viktig, om man reagerar med att "sätta ner foten" skapas lätt motsättningar där man istället kunde utveckla förståelse, Jag menar givetvis inte att man kan tillåta kränkningar, men istället för att säga "det där tolereras inte" så kan man kanske istället börja med att belysa ämnet och argumentera. Jag tycker exemplet med temaarbetena om de olika hemländerna låter som ett fantastiskt sätt att skapa förståelse för varandras olikheter.
SvaraRaderaDet är en mycket intressant frågeställning du har, och även en problematik vi alla som pedagoger kommer att möta på inom skolans väggar. dvs de fall där vårdnadshavaren normer och värden påverkar och influerar elev/elever negativt eller på ett sätt som går emot skolans värdegrund.
SvaraRaderaSkolan liksom samhället är under ständig utveckling, och på samma sätt som utveckling har skett sedan vi var barn och gick i skolan så kommer även vi att kunna se att lika fort (om inte fortare) kommer skolan och tekniken men även allt kring våra framtida elever och ungdomar att utvecklas. det är en konst att hålla sig uppdaterad och hänga med i svängarna. men även på så vis även svårare att skydda elever från kränkande handling som sker exempelvis över nätet eller i det skymda" där vi vuxna både pedagoger och vårdnadshavare där inte vi har inblick.
både medvetet och omedvetet "smittar" värden och värderingar av sig till våra barn och ungdomar från både vårdnadshavare men även media och vuxna i omgivningen. att vara källkritisk är bland det svåraste man kan lära ut, och ofta så är inte personer nog källkritiska vilket kan ge en fruktansvärt skev bild av verkligheten men också ett förhållningssätt mot sina medmänniskor som inte är önskvärt.
som tidigare nämnt kan öppet hus och tema dagar vara toppen för att visa på olikheter och skillnader, för att "vidga sina vyer".
Precis som de flesta har skrivit är det väldigt viktigt att ha en god relation mellan lärare-vårdnadshavare. Men precis som Jessica Harrysson skriver i sin kommentar, kommer vi stöta på vårdnadshavare som har har andra värderingar/normer än vad vi i skolan har och det är inte alltid man kan eller ska "vinna över" dem till det som jag som lärare anser vara rätt. Detta eftersom precis som Jessica skriver, vi är alla olika och det är någonting som gör oss till människor. Skulle det däremot handla om att en ett barns vårdnadshavare tycker t.ex. att personer med bruna ögon ska få större friheter än personer med gröna ögon, så måste vi självklart ha en dialog med dessa vårdnadshavare om att vi har en värdegrund i skolan som ska följas och att diskriminering inte är tillåtet. Vi lärare kan finnas där som stöd och vi ska undervisa våra elever efter skolans värdegrund. Men vårt jobb är inte att undervisa vårdnadshavare eller konvertera dem till det vi står för. Det är en tunn linje där som jag tycker är svår att hitta, just eftersom eleverna tar med sig så mycket hemifrån och man gärna skulle vilja undervisa vårdnadshavare vissa gånger i hur de påverkar sina barn negativt. Men som sagt, det viktigaste är att få en bra relation med alla föräldrar och vårdnadshavare, då blir diskussioner och samtal mycket lättare från bådas sidor.
SvaraRaderaJag tänker som så att man som lärare får förklara för eleven och vårdnadshavarna varför man Tex reagera på vissa saker som skolan ser som en kränkande behandling eller diskriminering, man får lixom referera sina ageranden ock åsikter då kommer det hela säkerligen att förstås på ett helt annat sätt. Men om en lärare inte förklarar varför den reagerar eller bli arg så kommer förmodligen det komma bli negativt motstånd. Sedan måste också läraren lyssna på eleven ock på vårdnadshavaren.
SvaraRaderaDet är de där elevperspektivet som jag tror många inom skolan missar, man är självklart medveten om att det är elever man har att göra med med men elevperspektivet då. Hur ofta ser man till det ? Det är trots allt det perspektivet som räkans och som vi som pedagoger måste se till och anpassa oss till (Normkritiska perspektiv, s.284).
Som du också skriver i ditt inlägg så kan man inte förbereda sig för allt, många gånger kommer många situationer vara helt nya och vi som lärare kommer inte veta hur vi skall agera i den givna situationen, men i dessa lägen får vi lita på våra tidigare erfarenheter, vårt sunda förnuft och vårt hjärta.