Blogginlägg – Sofia
Rönnqvist Kulla, AC1
I
boken Levd Demokrati? har de valt att
definiera ordet mobbning med hjälp utav Barnombudsmannens definition som är
”utfrysning och andra upprepande och systematiskt fysiska och/eller psykiska
negativa handlingar som syftar till att bryta ner offret psykiskt eller på
annat sätt försätta honom eller henne i en situation av underlägsenhet eller
vanmakt” (s. 52-53). När jag gick i skolan fanns det en tjej som blev mobbad av
hela klassen, det fanns inte någon som ville vara med henne eftersom hon,
enligt oss, var konstig och kom in sent i vår klass. Vi hade varit i samma
klass tillsammans sedan dagis och hon kom till oss i trean, vilket var
anledningen till vår utfrysning. Läraren uppmärksammade detta såklart då det
var väldigt uppenbart och valde då att hantera situationen på ett sätt som jag
redan då tyckte var förfärligt. Hon satte upp ett schema på vår klassrumsdörr
där det stod vilka i klassen som skulle vara med den här tjejen på rasterna,
dag för dag. Jag anser som sagt att det här är helt förfärligt eftersom att hon
måste ha känt sig så otroligt mer utanför och utpekad och det här borde absolut
inte ha förekommit!
Idag skäms jag så otroligt mycket över att man inte gjorde
någonting då, att man inte klev fram och bjöd med henne till att leka häst
eller krig i skogen. Eller att jag inte sa till vår lärare att schemat var
hemskt och oacceptabelt. Jag tycker att man istället borde ha agerat på ett
annorlunda sätt, t.ex. enligt Olweus program (Levd demokrati, s. 123) som bl.a.
består av att man regelbundet har undersökningar med anonyma frågeformulär om
mobbning, har en samordningsgrupp på skolan som jobbar mot mobbning,
regelbundna klass- och föräldramöten med tema mobbning samt att varje klass ska
ha regler mot mobbning med ”beröm och sanktioner”. Detta tror jag skulle
fungerat mycket bättre! Jag hade, i den här situationen, arbetat med ett
anti-mobbningstema där vi jobbar stenhårt med värdegrunden och att få en bra
sammanhållning i klassen. Hur skulle du hanterat
situationen om du varit läraren i min klass?
Malin Lamberg:
SvaraRaderaEtt mycket öppet och ärligt inlägg. Jag förstår att du skäms men den som borde skämmas är den lärare som du hade. Barn är barn och de behöver hjälp att ledas av en vuxen som i det här fallet misslyckades totalt.
Jag tänker att har man en klass med så stark sammanhållning gäller det nog att planera när det kommer nya elever, (men också att ständigt arbeta med värdegrunden för skulle någon hamna utanför i gruppen kan det bli problematiskt att ”komma in igen”). Detta dels genom att bygga upp förväntningar och nyfikenhet hos eleverna för att underlätta för den nya eleven men också inför ankomsten av en ny elev arbeta ännu tydligare med hur man bjuder in nya människor, hur man bemöter någon som är ny. Dramatisering brukar vara bra tycker jag för ingen elev gillar att vara den som lämnas utanför, någonsin.
Eller så enkelt som det föreslås i boken att genom enkla regler som ”Vi ska inte mobba andra”, ”Vi ska hjälpa elever som blir mobbade”, ”Ingen ska lämnas utanför” väcka en medvetenhet hos eleverna och få igång ett engagemang kring mobbning vilket förhoppningsvis leder till att medvetenheten gör att barnen, med vuxnas stöd, lär sig att tänka efter (Levd demokrati, s.123).
Håller med, ett väldigt ärligt inlägg och säkert inte en helt ovanlig händelse som du beskriver. Jag tror precis som du Malin också skriver, att här behöver det finnas en förberedelse. Kanske kan man som lärare överföra en positiv bild över att en ny elev kommer och arbeta med det här innan. Det här är ju med all säkerhet något som kan komma att hända oss i våra framtida yrken, då är det ju bra att fundera på hur vi hjälper en ny person att komma in i klassen. Kanske kan man också vara lite extra delaktig i rasterna och se till att några elever redan från början tar hand om eleven på rasterna. Inte som ett tvång, kanske mera som ett uppdrag. Kanske får man ändå inte göra en för stor sak av det utan mera naturligt låta eleven hänga med, kolla av intressen osv.
SvaraRaderaJag tror också dramatisering kan vara bra, eller att bara prata lite om förväntningarna innan eleven börjar. Något som ofta fungerar är ju att vända på situationen och tänka sig in i hur det skulle vara för mig om det var jag som var ny.
Ibland upplever jag att skolor arbetar med värdegrundsarbetet för att man ska göra det, som ett tema. Där tycker jag att poängen försvinner lite. Jag tror att vi måste tänka och arbeta utifrån det varje dag för att stärka både klasserna och eleverna.
Jag håller med dig Pernilla, upplever också att det många gånger blir "tema värdegrund" det blir bara en grej som man tar ur luften och då helt tappar poängen eftersom barnen inte kan relatera det till sin verklighet. Istället för att arbeta med detta viktiga ämne aktivt och återkommande så man kan sätta det i en kontext för att eleverna ska utvecklas i rätt riktning.
RaderaJag tror att man minskar för risken att det uppstår en sådan situation som du beskriver Sofia om man arbetar kontinuerligt med värdegrundfrågor och lär eleverna att vi har ett öppet och tillåtande klimat. På så sätt får man också en tryggare skol/klassmiljö som minskar stress. I en stressig miljö så blir människor mer benägna att börja mobba enligt Ekerwald och Säfström.
Men huvaligen... vilken dålig strategi av läraren. Självklart måste hon ha gjort detta med goda avsikter och som Granström skriver i boken "utstött" (s. 47) så är den vuxnas tydliga ställningstagande viktig och att låta eleverna sköta detta själva är sannolikt den sämsta metoden, men i det här fallet blir det ju verkligen helt galet.
SvaraRaderaJag håller med om att förberedelser hade varit en god idé. Granström skriver också att klassens dynamik och elevernas interaktion i gynnsamma fall hjälper enskilda elever vilket man säkert hade kunnat nå med bättre förberedelser men om det redan finns en oro i klassen och om ledarskapet dessutom är oklart så kan det leda till både irritation, oro och aggression i klassen (s.53) och kanske var det just så i det här fallet. Rykten sprider sig också väldigt snabbt och kanske hade det redan pratats om den nya elevens "konstighet" innan hon kom till klassen.
Förberedelse och att faktiskt förklara hur man är mot varandra, vad som är ok att säga och vad som inte är ok, konkreta exempel (inte bara; "var snälla") och ett levande arbete med värdegrunden borde ha gett bättre förutsättningar för den nya eleven.
Som lärare måste man också vara den goda förebilden och visa att man faktiskt är intresserad av den nya flickan så att de andra i klassen hör och ser. Hon kanske inte alls vill bli uppmärksammad i helklass och sååå och berätta för alla men man kan ta små "möten" då och då och fråga vad hon tycker om, kanske försöka läsa av vilka elever man tror skulle passa för henne i ett första skede.
En del barn har ju väldigt lätt att få med nya kompisar medan andra kanske behöver tid att lära känna henne...
Detta låter befängt, läraren satte inte eleven i centrum, utan tänkte förmodligen på en quick-fix så är det ur vägen sen. Om detta förekommer nu (tyvärr är det inte omöjligt), hoppas jag att föräldrar, andra vuxna i skolan och elever ställer sig emot det. Läraren blev en stor del i mobbningen skulle jag säga, hen satte upp ett schema för vilken elev som skulle mobba under vilken rast. Ja, jag kanske tog i lite hårt nu, men det hade förmodligen krävts i det här fallet. Lärarens ”hjälp” gjorde allt förmodligen bara värre.
SvaraRaderaStiftelsen Friends har mycket bra information på sin hemsida, där finns också lärarhandledningar och tips på övningar att använda i skolan (https://friends.se/stod-rad/for-skolpersonal/ ). Exempelvis övningen ”Knuten” som går ut på kroppskontakt och samarbete eller ”Alla på stolarna” vilka båda är roliga övningar som gör att eleverna måste ta hjälp av varandra – varenda en. Ingen får hamna utanför, då faller leken. Jag tänker också att mycket samtal kring känslor och olikheter/likheter bidrar till en grupp som accepterar alla. Att vara en bra kompis finns också tips kring på Friends hemsida, hur man kan prata om det osv. Jag tror att ett kontinuerligt arbete och samtal kring värdegrunden är oerhört viktigt. Det finns alltid elever som känner sig utanför.
Som förälder pratar jag och min man mycket med våra barn om att vara en bra kompis. Det kan handla om någonting som barnen har berättat för oss eller någonting som vi har sett vid hämtning/lämning i skolan som vi pratar kring. Exempelvis ett barn som står ensam eller så. Alla kan göra skillnad, med små steg på vägen.
Intressant tips om Friends och deras övnigar, tror det ligger mycket som det redan sagts om att vi vuxna måste vara goda förebilder och att vi tar ansvar. Vi måste agera vid minsta lilla misstanke. Att vara en god förebild kan som redan nämnts visas genom att visa intresse för eleverna och att få alla att känna sig viktiga. Här kan sokratiska samtal användas, i dessa lär man sig att komma till tals, lyssna på andra och att lära sig av varandra.
RaderaVilket bra tips Rebecka! Länken ska sparas bland andra bra att använda sig av länkar :)
RaderaMen hu, inte den bästa strategin den läraren använde sig av direkt.. Ett försök till att hjälpa som måste blivit otroligt utpekande och jobbigt för den nya eleven. Att jobba mycket och framförallt kontinuerligt med värdegrunden tror jag är jätteviktigt. Många gånger kör skolor värdegrundsarbetet som en temadag eller temavecka och så tycker de att de är klara med den biten liksom. Det är något du måste jobba med hela tiden, året om. Min ena vfu-skola hade en värdegrundslektion i veckan där de diskuterade dilemman, känslor och kamratskap i både små och stora grupper. Utöver det tog de upp saker som inträffat kanske under rasten till diskussion om hur man ska vara mot varandra osv.. Drama som ni nämnt tycker jag också är ett bra sätt för att försöka få elever att förstå hur det kan kännas att bli utsatt för något. Något som också kan vara bra är att skolan har organiserade rastaktiviteter. Alla som vill får vara med och har man ingen kompis att vara med behöver man inte gå ensam om man är med. Jag tänker att det kan vara ett sätt att hitta en väg in i gruppen genom att samarbeta i lekar och så vidare. Då i tryggheten av att en vuxen är med och kan stötta lite om det behövs.
SvaraRaderaDen arbetsmetod som din lärare använde sig av skulle inte jag ha använt mig av i alla fall. Det jag tror på att klassen hade behövt öva mer på är olika sammarbetslekar, där de får bekanta sig mer med varandra och de får chans att lära känna den nya flickan på en helt annan nivå.
SvaraRaderaPå min VFU hade klassen ibland lekgrupper som de använde sig av på rasterna, detta var för att alla skulle ha någon att vara med ute på rasten. Kanske lite samma sak som din lärare använde sig av men här använder man sig av de olika lekgrupperna under en längre period och det var heller inte utpekande mot specifika elever i klassen. Samtidigt gick läraren runt och kollade hur lekarna i de olika grupperna flöt på för att se så att alla i gruppen var överens om de regler som de själva hade satt upp.
Kom till att tänka på i boken "Ingen familj är en ö" där de på skolgården hade en blomma man kunde ställa sig vid om man inte hade någon att vara med på rasten. My som ställde sig i den och som ändå inte fick någon att leka med. Är det då inte lärarens ansvar att få de andra eleverna uppmärksamma på att det står en elev vid blomman som vill leka med någon så att de kan gå och bjuda in eleven i leken??
Oj… vilken strategi din lärare valde att använda, personligen hade jag nog valt att göra på något helt annat vis! Som du skriver kände hon nog efter detta sig än mer utanför och utpekad. Som Rebecca skriver i en kommentar ovan bidrog ju faktiskt läraren till mobbingen med hjälp av detta (kanske inte medvetet men ändå). Jag tycker att det är ledsamt att skolan ska behöva vara på det här viset, att vissa barn och elever inte blir accepterade och utanför. I artikeln om Hélène Jenvéns studie kunde man läsa att flertalet utsatta elever i skolan uppfattar att de inte får tillräckligt med stöd från lärarna eller andra verksamma på skolan, vad kan detta bero på? Enligt skollagen (2010:800) ska vi som främja de mänskliga rättigheterna och motverka all form av kränkande behandling. En fundering jag har är då hur det kommer sig att så många ”offer” inte får den hjälp och det stöd de behöver?
SvaraRaderaTyvärr så tror jag att man ett flertal gånger under sitt arbetsliv kommer att stöta på olika former av mobbing och kränkande behandling och det gäller då att vi som lärare vet hur vi ställer oss till detta samt även hur vi ska förmedla det till våra elever. Som många redan nämnt tror även jag att det är viktigt att kontinuerligt arbeta med värdegrunden och att ofta prata om hur man är en bra kompis etc. Kanske kan man här jobba med sokratiska samtal och diskutera kring just dessa frågor för att förebygga?
Ja fy, men tyvärr säkert inte helt ovanligt. Jag tror att det förekommer mer sällan nu än det gjorde för 10-20 år sedan. Det handlar ju hel klart om värdegrund och att ändra ett beteende snarare än att schemalägga umgänge. Det är inte lätt att stå emot mobbare, det hade ju blivit som att bryta mot en norm om t.ex du hade varit den som stod upp för den mobbade tjejen.
SvaraRaderaVi vuxna är inte alltid så bra förebilder heller alla gånger, barn hör nog ofta vuxna prata bakom ryggen eller helt enkelt välja bort vissa människor. Vi gör det kanske inte alltid lika tydligt som barn, men det händer alldeles för ofta. Att inte acceptera att någon vill eller tänker på ett annat sätt är utfrysning eller mobbing som man stöter på alldeles för ofta!
Tack för värdegrunden, jag hoppas att mobbing och kränkningar blir mer och mer sällsynt.
Bra inlägg! / Malin Örnberg
Jag håller med er alla i det ni skriver, att värdegrunden är någonting väldigt viktigt att jobba med och bör integreras hela tiden och inte bara under ett speciellt temaarbete. Jag hade nog gärna sett mer förberedelser i klassen, precis som många av er också skrivit. Vad jag kan minnas så var förberedelsen vi fick ungefär "vi ska få en ny tjej i klassen, så var snälla mot henne när hon kommer". Efter det gjordes ingenting mer, inga samarbetsövnigar eller lära-känna-varandra-lekar. Hon började i klassen och så var det med det. När man har en så sammansvetsad klass som vi var måste man som lärare vara väldigt noga med att planera inför nya elever och jag tror faktiskt att det ser mycket bättre ut när det gäller nya klasskompisar nu än vad det gjorde förr, eftersom det är mer vanligt att byta skola idag.
SvaraRaderaSara Thell Andreasson
SvaraRaderaJag kan inte annat än hålla med om att denna metod som läraren använde sig av för att motverka utanförskap, måste vara den sämsta metod någonsin. Jag började fundera i ett lite bredare perspektiv när jag läste om din upplevelse i skolan. Jag kunde inte släppa tanken att kanske, var det inte lärarens syfte att göra det värre, utan hen ville nog väl för den utsatta eleven. Dock måste jag fråga om det i detta fall även kan röra sig om att läraren undviker att hitta en lämplig lösning på problemet. Nu vet jag inte vilket förhållande läraren själv hade till denna elev, men som det står i Levd demokrati, s. 57-62, kan man se att det förekommer mobbning även hos lärare mot elev. Kan det vara så att läraren också var inblandad i detta på något sätt? Tycker det låter som en kränkning från läraren.
Om jag hade varit lärare i den klassen, skulle jag nog jobbat utifrån aktiviteter där alla elever blir delaktiga i lekar, för att sedan hitta ett område där kanske just denna eleven är stark i. Detta för att först stärka den utsattes självförtroende, men även för att om alla kan bidra med något positivt för gruppen blir gruppen mer sammansvetsad. Värdegrundsarbete som många av er har nämnt är a och o. Jag skulle absolut inte tvinga ihop elever att umgås på rasterna, men att anordna rastaktiviteter under kontrollerade former tror jag är ett bra sätt att integrera elever med varandra och öppna sig för nya bekantskaper.
Du är helt rätt i din tanke Sofia att det är viktigt att redan från början få in nya elever i gemenskapen.
Olivia Larsson:
RaderaHåller verkligen med om att detta inte var någon bra metod att använda sig av i denna situation.
Jag såg att någon nämnt tidigare om att läraren kanske letade efter en quick-fix för att få det ur vägen.
Eller så kanske inte läraren inte riktigt visste hur hen skulle lösa det på ett bra sätt som passade för situationen. Granström skriver om att man som lärare som inte har kunskap om pedagogiska metoder eller förhållningssätt så kan det fort bli att man letar och finner enkla lösningar åt djupare och svårare situationer (s.41). Jag tror som många andra att det är otroligt viktigt med värdegrundande arbete och denna situation tycker jag visar det väldigt tydligt. Men som några tidigare nämnt så är det viktigt att det inte blir ett temaarbete, det bör vara en del i den dagliga undervisningen. Att förbereda eleverna inför att det ska komma en ny elev till klassen tror jag är något att lägga vikt vid. Kanske diskutera flytten i ett omvänt perspektiv, låta eleverna sätta sig in i en sådan situation så att de får en insikt i det. Det som du Sara lyfter om aktiviteter som stärker gemenskapen är nog väldigt viktigt. För oavsett om man förbereder eleverna så tror jag ändå att det kommer att bli en liten oro i klassen.
Sofia Rönnqvist Kulla:
RaderaTill Sara Thell Andreasson,
Nej jag kan inte tänka mig att vår lärare var med på mobbningen, men absolut att det finns fall där detta förekommer. I mitt fall så var nog läraren inte van vid att någon blir utesluten på detta sätt och då hon var något äldre samt inte så öppen för andra metoder än de hon alltid kört på så visste hon nog helt enkelt inte bättre. Men jag håller absolut med i vad du och flera skriver, att det här är kränkande behandling och att det inte på något sätt gjorde elevens situation bättre.
Jag håller också med er här ovanstående, den läraren valde ingen bra strategi. Men tyvärr så tror jag att det kan finnas fler lärare som gör så. Jag känner själv igen det från min mellanstadietid att man gjorde så. Vi hade ett liknande koncept där man det var en elev som hade lite svårigheter med att umgås med andra elever, det blev lätt missuppfattningar vilket ledde till att eleven blev arg. Till slut var det ingen som ville umgås med hen och då gjorde läraren ett schema på vilka hen skulle umgås med på rasterna och det blev väldigt dumt för alla elever. För man kände sig tvingad till att umgås med hen på rasterna och hen blev också väldigt utpekad.
SvaraRaderaUnder min VFU så hade man också "lekgrupper" som Camilla Graaf nämnde. Det fungerade bra och då fick verkligen eleverna lära känna alla. Sedan hade de också ett samarbete med en socialpedagog som kom in och jobbade med samarbetsövningar och det kunde vara om övningar som handlade om känslor, kompisar. Man fick spela teater och sätta det i ett sammanhang som eleverna kunde känna igen sig i och det tror jag verkligen på. Som ni nämner här ovan att måste ge eleverna olika situationer/sammanhang som de känner igen sig i.
Väldigt ärligt inlägg Sofia och jag känner bitvis igen mig från min egen skoltid, då en klasskamrat till mig var mindre populär. Men hen var aldrig utanför på samma sätt som din klasskamrat, men jag vet att vi hade samtal i klassen om att man var tvungen att låta alla vara med etc.
SvaraRaderaSom också ovanstående kommentatorer skrivit måste även jag skriva att strategin som läraren använde känns väldigt dålig. Men jag vill ändå tro att läraren hade en god baktanke, men att den kanske inte föll så väl ut.
Jag vet inte om det är för att man är mer insatt i ämnet nu , men jag upplever inte att vi i den lilla skolan som jag gick på i F-6 arbetade så mycket med förebyggande frågor rörande mobbning. Det kom upp när en elev kände sig kränkt, eller vid de tillfällen som man fick fylla i trivselenkäter, om någon svarat att de kände sig kränkt.
I Levd demokrati kan man läsa om en elev som upplever att en av hennes klasskamrater är mobbad och skriver hans namn på sin trivselenkät. Det kommer fram att någon har skrivit hans namn men både klassen och den berörda eleven förnekar att mobbning sker(s.105). I sådana här lägen har läraren en betydande roll att uppmärksamma om kräkningar förekommer och jag upplever att lärare idag har mer kunskap om ämnet. Jag är inte så insatt i hur lärarutbildningar sett ut innan vår, men jag hoppas att en bidragande faktor kring ämnet är att de har fört in mer "undervisning" om det i vår utbildning.
Jag håller verkligen med dig Sofia, att schemalägga vilken elev som skall ta hand om en annan är inte ett bra tillvägagångssätt och inte en lösning på själva problemet. Det framstår mer som en börda och ett ansvar som eleverna tvingas till att ta.
SvaraRaderaEkerwald & Säfström skriver om stigma och refererar till Sherman James (1984) som menar att "man bör välja åtgärder antingen sådana som åstadkommer grundläggande attityd- och idéförändringar eller sådana som ändrar maktrelationerna som ligger bakom de dominerande gruppernas förmåga att handla på basis av sina attityder och föreställningar" (2012:56). Detta vill jag tro är en tanke värd att utgå ifrån när det gäller mobbing i skolan också. Ett förslag är att från dag ett se till så den nya eleven kommer in i gruppen, kanske pausa/bromsa undervisningen första veckan/veckorna och arrangera samarbetsövningar, "lära känna"-övningar och andra gruppaktiviteter som bidrar till att både få in den nya eleven i gruppen men också till att stärka "originalelevernas" relation till varandra. Förmågan att komma överens och samarbeta med alla är superviktig för att eleverna skall kunna bli ansvarsfulla samhällsmedborgare i framtiden. Genom att bygga upp en god atmosfär och goda relationer mellan elever (och lärare med för den delen) där respekt och förståelse för varandra är en självklarhet tror jag minskar risken för mobbing.
Det låter som en riktigt hemsk upplevelse för den här eleven! Jag har svårt att tänka mig att vissa lärare faktiskt gör sådant här... Som det står i Levd demokrati? så är det barn/ elever som blir mobbade av sina lärare. Eleverna själva kanske inte ser det som mobbning men enligt Barnombudsmannens definition så är det de. Riktigt hemskt!
SvaraRaderaSvaret, om det finns ett "enkelt" sådant, är att ha en lärare som brinner för sitt yrke och som inte tolererar mobbning i klassen. Enligt läroplanen ska läraren aktivt arbeta mot kränkande och diskriminerande behandlingar. De som strider mot de grundläggande värden som finns i skollagen och i läroplanen ska läraren ta avstånd ifrån, denne har anmälningsplikt för att skydda eleven. De demokratiska värden som finns i samhället ska inte endast finnas med i undervisningen, det ska genomsyra hela skolgången.
Som Rebecca tog upp i sin kommentar så är Friends övningar bra för att främja gruppsammanhållningen i klassrummet. Enligt mina kollegor i skolan så är Friends egentligen inte så bra för att motverka mobbning, oftast är det mobbarna själva som blir representanter och åker på den räkmackan. Om det är sant eller inte, det har jag tyvärr ingen källa på men av egen erfarenhet av Friends så hjälpte det inte så mycket... Jag tror inte att det räcker med en ”temavecka” i temat anti-mobbning, det arbetet ska ske hela tiden. Läraren ska vara konsekvent gällande kränkande och diskriminerande behandlingar. På så sätt går det att upprätthålla en trevlig ton i klassrummet och eleverna lär sig förhoppningsvis att bemöta sina medmänniskor med respekt och bra bemötande.
Kan inte annat än hålla med alla er andra, vilken fruktansvärd situation som inte blir löst på ett bra sätt. Vad otroligt blottad och utpekad den eleven ska ha känt sig! I antologin "Kränkningar i skolan" kan man läsa att, som flera tidigare nämnt att tyvärr är det inte många lektioner som handlar om värdegrundsfrågor utan ofta i samband med temadagar eller liknande. Under min vfu fanns elevens val på fredagar och då var det meningen att de skulle handla om skolans värdegrund och uppdrag, men de flesta gångerna användes lektionen till att jobba ikapp det man inte hunnit under veckan. Sedan ska det ju som sagt inte enbart vara lektioner "här och där", det är något man måste arbeta kontinuerligt med och det ska genomsyra egentligen all undervisning.
SvaraRaderaVidare kan man i boken läsa om en undersökning Skolverket genomförde om två olika metoder MOT mobbning som istället ökade mobbningen. Dessa åtgärder var värdegrundslektioner och kamratstödjare, en orsak kan ha varit att genomförandet var bristande. Men en annan anledning till att programmet misslyckades och fick motsatt effekt kan vara om skolnormen bygger på misstänksamhet och misstro. Detta kan jag själv komma ihåg från min egen skolgång att allt som var "nytt" var man skeptisk mot. Det var som sagt ingen bra lösning av läraren och att så brutalt peka ut eleven förvärrar nog enbart situationen. Jag håller med flera tidigare som nämnt olika rastaktiviteter, att det istället kan ge barnen en gemenskap och att man lär känna varandra på ett mer naturligt sätt.
/ Malin O
RaderaJag håller med er alla att man allt som oftast pratar om demokrati, värdegrunder, solidaritet, empati, trygghet, etc vilket inte efterlevs i skolan. Tänk bara att de som mobbar/kränker och de som mobbas/kränks vittnar dag efter dag hur skolanspersonal bryter mot skollagen och en rad andra styrdokumenten där tydligt och klart står att varje barn har rätt till en skolmiljö som präglad av trygghet, barnets bästa ska vara utgångspunkt i all utbildning och annan verksamhet , skolan ska arbeta målinriktat med att förebygga och förhindra kränkande behandling och upprätta en plan med dessa åtgärder (SFS 2010:800, u.å., Kapitel 5 ,10 kap. 1 §, 6 kap. 8 §). Vad är det för signaler skickar vi vuxna? Varför ska de följa lagar när vi inte gör det? Varför ska de lyssna och lita på oss när vi inte gör det? Är det inte vi vuxna som har skapat regelverket som ska skydda och hjälpa barn?
SvaraRaderaSkolan är en plats där olika kultur, religion, synsätt, etc möts. Visst skulle vi berikas av varandras olikheter och växa, men våra olikheter fungerar som grogrund för mobbning, kränkning, diskriminering vilka är i sin fullaste utveckling i skolansvärld. Faktum är att det är vuxnas passivitet som låter att dessa ovannämnda fenomen blomstrar.
Av min egen erfarenhet vet jag att skolan ofta är passiv i sitt mobbningsförebyggande arbete. Mobbning av mitt barn upphördes bara efter att jag tog henne från skolan och sa till biträdande rektorn att jag ska ta kontakt med advokat för att väcka skadeståndstalan mot skolan som inte hindrat mobbning. Det lede till att mobbning av mitt barn upphörde. Detta betyder att skolan är kapabel att förebygga och avbryta mobbning, men…
Det kan verkligen inte varit enkelt för den nya tjejen att komma in i er väl sammansvetsade klass! Så klart "störde" hon "ordningen" av kompisrelationer som ni byggt upp under lång tid. Av tjejerna sågs hon kanske som ett hot, någon kanske skulle bli sviken av sin bästis...eller skulle hon kanske bli poppis bland killarna?
SvaraRaderaFrånberg skriver (Skolverket,2013, Kränkningar i skolan-analyser av problem och lösningar. s.53) att social mobbning är svårare att upptäcka och har bidragit till att flickors problem inte uppmärksammas på samma sätt som pojkarnas. Hon hänvisar till Gerda Sianns studie (från 1994, som f ö är mycket intressant!) som menar att OM social uteslutning inte finns med i definitionen av mobbning, kommer mobbning mot och mellan flickor inte att synas eller eller underrapporteras.
Jag tror det är jätteviktigt att som lärare ÄVEN vara medveten om det ständigt pågående samspelet mellan eleverna i klassen för att ta rätt beslut om hur man ska lotsa in en ny elev i gemenskapen. Det beror ju självklart HUR VARJE KLASS "ÄR", i fråga om ansvarstagande och goda förmågor att bry sig om hur andra känner sig.
En lärare skulle kanske förvänta sig av sina elever att de på ett självklart sätt tar hand om den nya och på olika sätt bjuder in i gemenskapen. Den läraren förväntar sig det av sina elever för hon har gett dem ansvar och vet att de har förmåga att sätta sig in i hur den nya eleven känner sig.
Tror alltså att förebyggande arbete lönar sig. Plus att när det kommer en ny elev, be kollegor som också är rastvakter hålla ett öga för att se hur det går, när man själv inte är med. Som rastvakt får man ofta uppdrag att hålla uppsikt på stökiga killar...och då glöms det bort att se och stötta elever som går ensamma.
Tycker inte man ska ta på sig allt själv, utan dela ansvaret med kollegorna. En ny elev kan ju föras ihop med en annan ny elev från en annan klass.
För att känna sig glad och trygg i skolan räcker det oftast med att ha åtminstone EN kompis, att vara med på rasten.
Det här med kamratstödjare har kommit och gått på min gamla skola. De togs troligtvis bort efter Skolverkets rapport 2011 som bland annat talade om att kamratstödjare
I den rapporten sammanfattades de effektivaste insatserna mot mobbning och då sägs rastvaktssystem, som det som fungerade för flickor (Skolverket, 2011, Utvärdering av metoder mot mobbning, s. 17).
På min nuvarande skola ingår formen av kamratstödjare som ett komplement. Har inte hunnit sätta mig in i hur det fungerar men de har en utvärdering i slutet av terminen. Hela kollegiet är väldigt måna om allas elever och har någon elev det särskilt jobbigt så lyfts det på det gemensamma morgonmötet så att alla får vetskap.
Bra arbetssätt, tycker jag!
Lite föll bort, och det ska vara:
SvaraRaderaDe togs troligtvis bort efter Skolverkets rapport 2011 som bland annat talade om, att elever ska vara delaktiga i analys och planering men, de ska däremot inte användas som medlare eller kamratstödjare med uppgift att fungera som de vuxnas ögon och öron (Skolverket, 2011,Utvärdering av metoder mot mobbning, s.24).